Pojkarna

Där stod jag - mitt i köket med barnen stojandes runt omkring mig. Jag höll på att packa upp en bokbeställning från Adlibris när jag fick syn på den där den låg inträngd mellan Lilla spöket Laban och en pocketbok jag inte minns namnet på. Omslaget var bara så läckert! Jag tog upp den och kände med fingrarna över omslagets struktur. Jag måste erkänna att jag gillar när ett förlag satsar på omslaget. Låter det sticka ut från mängden. När jag öppnade boken fastnade jag direkt. Blev stående där - mitt i köket med barnen stojandes runt omkring mig. Tills jag bryskt återbördades till verkligheten av ett paket makaroner som åkte i golvet. Ut över golvet. Makaroner överallt. Lilltjejen hade brutit sig in i skafferilådan och boken fick vänta.

Några år tidigare hade jag gått en skrivarkurs i Studiefrämjandets regi. En novellkurs på distans. Tjejen som höll i den hade en fantastisk förmåga att sätta fingret på vad det var som fungerade eller inte fungerade i en text. Varje gång ett utlåtande från henne om en text jag skrivit damp ner i inboxen kastade jag mig över det. För jag visste att det som stod där i skulle göra min text ännu bättre. Hade jag bara haft tiden så skulle jag gärna gå fler skrivarkurser men ibland så måste andra delar av livet prioriteras. (Till exempel den där vildvittran som gav mig extra städjobb i köket den där dagen.)

Skrivarkursläraren hette Jessica Schiefauer. Förra året fick hennes bok Pojkarna Augustpriset för Årets svenska barn- och ungdomsbok. Det finns bara en sak att säga om den och det är - Läs den!