lördag 12 maj 2012

Bekräftelser

Scen som utspelar sig vid hämtning på förskolan, något förkortad för tydlighetens skull.


Personer:

  1. Trevlig men tillfällig vikarie som hade hand om Noah när hans mamma kom dit för att hämta. Är nyfiken på Noah och var han ligger till i utvecklingen.
  2. Noahs mamma.
Situation: Noahs mamma samlar ihop Noahs saker och tar på honom skor och kläder för hemgång.


Vikarien: Hur gammal är Noah?
Noahs mamma: 3,5 år ganska exakt.
Vikarien: (lite trevande) Är det som hälften så gammal ungefär?
Noahs mamma: Njae, det är svårt att säga. Vi har ännu inte gjort någon utredning om var han ligger men han och lillasyster som ska fylla 2 år i sommar är ganska mycket på samma nivå. 


Noahs mamma berättar lite om hur klurig Noah kan vara och att hans största utmaning är just språkstörningen som gör att han inte talar ännu. Men att talet förhoppningsvis kommer framöver, med rätt stöd och hjälp.


Vikarien: Använder ni teckenspråk med honom?
Noahs mamma: Ja, det gör vi. Vi använder något som heter TAKK, dvs tecken som stöd.


Vikarien och Noahs mamma diskuterar lite skillnaden mellan TAKK och teckenspråk samt vikten av att använda tecken med barn med språkstörning och hur Noah svarar på det hemma. Vikarien delar med sig av sina positiva erfarenheter av att använda tecken med barn i dagliga situationer.


Vikarien: Jag tror inte de kan tecken här på avdelningen.
Noahs mamma: Jaha, inte det? Alla i personalgruppen på avdelningen har gått teckenkurs så det ska de kunna. 
Vikarien: Men jag har inte sett dem använda tecken med Noah. Inte på hela dagen. 
Noahs mamma: Eh... jaha. 


Noahs mamma avrundar raskt, önskar trevlig helg och beger sig hemåt med Noah och hans lillasyster. Inom henne skär det i mammahjärtat då hon - återigen - fått bekräftat att Noah inte får den hjälp och det stöd han, inte bara har rätt till, utan också förtjänar. Som den älskade lille kille han är.


* * *

Okej, så vad svarar man på det? Se fakta nedan.

Fakta 1. Noah har behov av tecken som stöd (TAKK) i alla dagliga situationer.

Fakta 2. Noah har rätt att bli bemött med tecken i alla dagliga situationer under sin vistelse på förskolan enligt skollagen eftersom detta är hans behov.

Fakta 3. Noahs rättighet att bli bemött med tecken i alla dagliga situationer under sin vistelse på förskolan är inskriven i hans handlingsplan.

Fakta 4. Noahs rättighet att bli bemött med tecken i alla dagliga situationer under sin vistelse på förskolan innebär att alla individer i personalgruppen ska ha kunskapen att möta honom med tecken enligt det beslut som togs vid förskolestarten.

Fakta 5. Av ovanstående fyra anledningar har hela ordinarie personalstyrkan på Noahs nuvarande (såväl som tidigare) avdelning fått utbildning i TAKK.

Fakta 6. Efter snart 15 månader på samma förskola bemöts Noah fortfarande INTE av tecken i alla dagliga situationer under sin vistelse på sagda förskola.

Fakta 7. Noahs problematiska situation har påtalats av hans mamma vid flertalet tillfällen, såväl i samtal med personal som i möten med skolledning och personal men utan resultat.

Fakta 8. Endast en individ i den ordinarie personalstyrkan gör några som helst ansträngningar att möta Noah med tecken i vissa situationer. Är hon frånvarande så bemöts Noah inte med tecken alls, dvs han ges ingen chans till kommunikation.

Slutsats: Det handlar om vilja och inställning hos de enskilda individerna. Det är allt gott och väl med långrandiga möten, handlingsplaner och fina ord men i slutändan handlar det ändå om att människor måste vilja göra det bästa av sin arbetssituation. Att välja att se möjligheter istället för problem. För i slutändan är det Noah som får betala priset när de väljer att låta bekvämligheten styra. När de väljer att se honom och hans behov som ett problem istället för att möta situationen som ett tillfälle att lära sig av och utvecklas som individer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar