Bokmorfar

Mina barn har det bra. De har en morfar som älskar böcker och litteratur lika mycket som deras mamma gör. Nu har han gått och blivit månadsprenumerant på barnböcker också. Varje månad anländer två böcker ur Astrid Lindgrens samlarserie hem till honom för vidare färd hem till barnbarnen. Ännu så länge är dessa lite för små för att ha tålamod att läsa en bok som inte har stora bilder på varje sida, men den dagen kommer. Och ännu så länge är de lite för små för att förstå hur fantastiskt mycket det här kommer att betyda för dem, men den dagen kommer den också. Det är jag övertygad om.

Min härliga son har älskat böcker nästan från dag ett. Innan han ens kunde rulla runt så brukade jag lägga honom på mage så att han kunde titta på bilderna i någon pekbok. Favoriten var en röd bok med en hund, en gul blomma och en boll i. Än i dag älskar han vovvar och bollar nästan mest av allt. Länge, länge var det Maxböckerna som gällde men numera har de blivit utkonkurrerade av Inger och Lasse Sandbergs fantastiska berättelser om Lilla Spöket Laban. Han kan tillbringa långa stunder själv med en Labanbok i sitt rum och bara bläddra och njuta. Men jag ser så mycket fram emot att få introducera honom för Astrid Lindgrens underbara värld - i bokform. (Filmversionen i form av Emil i Lönneberga har han redan stiftat bekanskap med - och älskar!)

Så här många böcker har vi till dags dato. (Den översta var en babypresent till sonen när han var riktigt liten och resten har morfar fyllt på med. Någon gång nästa år är samlingen komplett.)