Ingen nyhet...

... men ändå värt att nämna.

Är man ute på nätet och googlar runt lite planlöst så kan man hitta både ett och annat. Frölunda bibliotek har en trevlig blogg -  Viboktipsar - där personalen tipsar om böcker i olika kategorier. Banne mig om de inte har tipsat om Bohuslänska gårdsbutiker och kaféer. Även om det var ett litet tag sedan förstås. Men kul! Och lite overkligt. Fortfarande.

Sitter och funderar lite

Över det här med skrivmål. Förra året var definitivt inte ett år som kan beskrivas som särdeles produktivt i mitt liv. Åtminstone inte när det gäller skrivandet. Visst, jag skrev ett antal nya kapitel till en nyutgivning av en av reseskildringarna. (Som för tillfället ligger inlåsta på en hårddisk i väntan på att Macbooken ska bli funktionsduglig igen vilket är en helt annan historia.) Men that's it. 2012 däremot såg annorlunda ut. Då skrev jag inte bara en hel bok - Bohuslänska gårdsbutiker och kaféer - utan också ett helt förstautkast till en roman under NaNoWriMo. Mitt första fullständiga romanutkast som nu har legat och samlat damm i drygt ett år. Jag påbörjade även en omarbetning av Trollsagan som jag hann ganska långt på. Utöver det skrev jag flera novellutkast, synops till en barnbok och andra småtexter, bloggade regelbundet, blev intervjuad i radion och läste en hel del böcker. Jag sökte också flera stipendier som visserligen inte gav någon utdelning men ändå. Jag var aktiv som författare. När jag ser tillbaka på 2013 så ser jag bara att jag någonstans gav upp allt och slutade försöka.

Så nu sitter jag här och funderar på om en av anledningarna till att jag fick gjort så mycket förrförra året var de skrivmål som jag satte upp för mig själv under året, framförallt under hösten. Kanske borde jag redan nu formulera några mål för det här nya året och sedan göra regelbundna uppföljningar här på bloggen. Jag vet inte. Jag vet inte om det skulle fungera som en sporre och skapa ett fokus i mitt skrivande? Eller om det skulle bli ett stressmoment om det visar sig att jag inte kan fullfölja de mål jag sätter upp? Ännu vet jag inte mycket om vad det här nya året kommer att föra med sig i övrigt. Men ett vet jag och det är att risken alltid finns att andra områden kommer att ta över och att orken, kraften och inspirationen kommer att få stryka på foten när det inträffar.

Någon som har några tankar kring detta? Dela gärna med er i så fall. Känner mig lite villrådig just nu men att jag måste göra någonting för att skrivandet ska få tid och utrymme - det känner jag. Det jag inte vet är hur jag ska komma dithän.

Året som gått

2013 har, som jag tidigare gnällt om, inte varit det bästa året i mitt liv. Inte heller det värsta, om jag ska vara helt ärlig. Ser jag tillbaka på de senaste åren så har där funnits ett och annat som fört med sig betydligt värre minnen och upplevelser. Nej, 2013 har istället varit ett år som på något sätt har försvunnit. Gått upp i rök. Jag kan inte beskriva känslan på något annat sätt. När året startade hade jag en liten förhoppning (Ja, jag borde ha vetat bättre, inte sant?) om att allt skulle vända det här året. En önskan om att några av alla de tunga saker som hängde över mig som mörka moln skulle glida iväg och försvinna för gott. Jag hade fel. Istället var det året själv som gled iväg in i dimman. Med sig tog den all min ork och all min energi. Åtminstone känns de så när jag sitter här och tänker tillbaka på de tolv månader som passerat förbi sedan förra årsskiftet.


Vad 2013 förde med sig

Saknad och tomhet. Det händer inte lika ofta längre, men då och då, att jag lyfter telefonluren och börjar att slå ett nummer för att bli stående stilla när jag inser att ingen längre finns där för att svara.

Två dödsfall. Ett med mycket sorg och saknad och ett som kom med en känsla av lättnad. Av frihet. En känsla av att äntligen - äntligen - kan jag slippa den delen av mitt förgångna och gå vidare.

Sjuka barn som aldrig får vara friska och glada någon längre stund. Det har varit förkylningar, öroninflammationer, halsflusser, influensor, oändliga läkarbesök, revirpissande mellan olika avdelningar, väntan, försvunna remisser, inhalationer, syrenivåkontroller, hörselkontroller, brutna läkarlöften, läkarmissar, läkarslarv, uppskjutna operationer, näbbiga inkompetenta sjuksköterskor och så kallade "koordinatorer" som saknar de mest basala kunskaperna i läskunnighet och en oändlig trötthet som följd av allt detta.

En blogg som tystnade då orken och inspirationen försvann. Två bloggar som tystnade.

En uppflammande oro för sonens förskolesituation när personalbyten hotar med en återgång till det gamla. En oro som förstärks när jag möts av en ovilja hos den personalen att möta honom på hans nivå och hjälpa honom att kommunicera. En oro som bekräftas när jag ser tårarna som sprutar när "fel" person är där vid lämning. För Noah gråter aldrig utan anledning.

Ett lärarjobb där bilan ständigt vilar över mig. För det är så i det här landet att sex års universitetsstudier inklusive en lärarexamen som grundskolelärare samt en lärarlegitimation med en behörighet som sträcker sig från år 3 till gymnasienivå räcker inte för att undervisa ett gäng 9 till 12-åringar. Inte om man  har "fel" ämnen i sin så kallade "behörighet".

Ett lärarjobb där det inte längre finns plats för mig. Ett jobb utan arbetslag, utan samarbete. Ett jobb där det kan gå dagar utan att jag säger mer än ett kort "god morgon" i korridoren till en annan vuxen människa medan jag rusar mellan klassrummen.

Ett lärarjobb som inte skulle vara värt det utan alla sprudlande och underbara elever.

Sömnbrist. En längtan efter att få sova ut en endaste gång. En kropp som protesterar mot bristen på sömn och motion med ständigt återkommande värk och migrän. En gammal skada i ryggen som gör sig påmind lite oftare än den brukar. Mycket oftare.

Ensamhet. Isolering. När du inte har mer energi än vad som räcker för att ta sig igenom dagen, när du inte orkar att vara en vän själv, då tystnar det omkring dig. Det är den bistra sanningen.

Travar av olästa böcker som ligger lika orörda nu som de gjorde när året tog sin början. Inga har tillkommit och inga har öppnats.

En utgiven bok - Bohuslänska gårdsbutiker och kaféer. Den tredje i serien På resa genom Sverige. Kanske den bästa. I varje fall den som ligger mig varmast om hjärtat.

Ett eget skrivande som aldrig blev av. Det skönlitterära skrivandet som är ett livselixir för mig. Inga noveller, ingen trollsaga, ingen vampyrberättelse, ingen romanbearbetning, inget NaNoWriMo, ingen skrivarkurs. Inget. Enbart tyst och tomt.

Sist men inte minst...

En kraschad Macbook. Ett symboliskt slut på ett år där dimman tillåtits ta över.


Det är med glädje jag säger Adjö till 2013. Inte för att jag tror att 2014 kommer att bli bättre. Eller lättare. Det hoppet har för länge sedan försvunnit. Men jag hoppas att jag kommer att se tillbaka på året och säga att jag trots allt hade ork och styrka att ta mig igenom alla prövningar det utsatte mig för. Och kanske, kanske, att någon liten ljusglimt kommer att tillåtas att ta sig igenom allt det mörka. Något litet som lämnar ett avtryck. Ett avtryck av något positivt som jag kan ta med mig från det året. För det är något som jag inte tar med mig från 2013. Där har mörkret och dimman tagit över.

Bohuslänska gårdsbutiker och kaféer

Snart i min hand.

I skrivande stund har den nått förlaget. Väntar med spänning...

Ungefär så är det med skrivandet

När man precis lämnat ett projekt ifrån sig så behövs det en liten paus innan man tar sig an nästa. Men det är faktiskt ganska skönt. Med det inte sagt att jag inte har ett nästa projekt i åtanke. Eller ännu ett nästa...

Höstplaner november eller hur gick det sen?

Dags att sammanfatta den här våta och mörka månaden november då. Om ni minns så gjorde jag upp planer för skrivandet någon gång där i slutet av sommaren för att ha lite koll på vad jag faktiskt hinner med under en höst. Så här såg det ut och så här gick det med november:

Låta texterna till reseskildringen vila och mogna.

Njae, både jag och nej faktiskt. Alla de som jag skrev innan den här månaden har fått ligga till sig och mogna. Eller kompostera som jag gillar att kalla det. Dessa är nu på väg ut åt olika håll, några har gått iväg till en betaläsare medan andra går direkt till kafé- och gårdsägarna för översyn. Så snart jag har deras ok blir det en kort sista genomläsning - för säkerhets skull - och så iväg med dem till Jonas som sköter layouten. Övriga har jag arbetat vidare med samtidigt som jag skrev Nanowrimo så... jag känner mig ändå rätt nöjd med det här målet.

Testa Trollsagan på några frivilliga elever samt skicka ut det till ett par väl utvalda, frivilliga korrektur/amatörlektörsläsare.

Nix pix. Jag lade ju ner arbetet med den tillfälligt då jag kände att jag hellre ville lägga den tiden på min Nanoroman. Så big fat fail här. Men det är helt okej. Så snart jag skickat in sista texten till Reseskildringen så ska jag göra ett sista ryck med denna. Och det är något jag verkligen ser fram emot.

Delta i NaNoWriMo och kanske för första gången fullfölja. Vem vet? Jag *kan* ju faktiskt komma på en bra idé till en roman någon gång. Eller inte.

Check! Och check igen! Jag kom inte bara på en bra idé utan jag lyckades också hålla uppe ångan och köra på tills jag passerade den magiska gränsen på 50 000 ord. Men jag måste erkänna att jag nog innerst inne någonstans lite räknade med att det inte skulle bli någon "fjärde gången gillt". Men det blev det. Och jag är så stolt över att jag fick ihop min berättelse trots alla sjukdomar.

Vänta med spänning och se om litet, men ack så hemligt, skrivprojekt blir antaget, thi hi.

Väntar fortfarande. Med spänning. Thi hi.

Hinna med att göra minst ett inlägg på bloggen varje dag.

Njae, de flesta dagarna gjorde jag inlägg. Men den här sista veckan gick luften lite ur mig måste jag erkänna. Förkylningar, allt skrivande (både Nano och annat) gjorde att inspirationen liksom inte riktigt räckte till. Det märks nog i mina inlägg under den här månaden. De flesta är ganska trista, bara en redogörelse om antal ord som får fungera som en minnesanteckning till mig själv inför framtida Nano-projekt. Men det är helt okej. Det blev ändå betydligt fler inlägg än jag räknat med att orka skriva.

Sammanfattningsvis så känns det som en oerhört produktiv månad. Trots allt. När jag ser mina skrivarplaner uppspaltade så här och går igenom resultatet så ser det ut ungefär som det gjort tidigare månader - ungefär hälften helt avklarat, något som lagts åt sidan och resterande på god väg. Helt okej. Nu är det bara att ta nya tag inför årets sista månad. Förhoppningsvis kommer ångan jag fick upp under Nano att hålla i sig ett litet tag till så att jag hinner det jag planerat... och kanske något lite till. Vem vet?


Här kan ni läsa om december månads skrivarplaner.

Höstplaner Oktober - Hur gick det?

Ok. Dags att sammanfatta hur det gick med mina höstplaner för oktober. Om ni minns så gjorde jag upp en ganska ambitiös plan för skrivandet någon gång i september - lite grann för att sporra mig själv men också för att hålla koll på hur mycket jag faktiskt hinner med under en månad. För det blir oftast mer än vad jag räknar med även om det inte alltid blir precis som jag planerat.

So, here it goes:

Skriva igenom alla kapitel till reseskildringen tills jag har färdiga - läsbara - utkast klara.

Njae, den här punkten kan jag nog i ärlighetens namn inte stryka. Visst har jag hunnit med en stor del av kapitlen men inte alla. Anledningarna därtill är ett sammelsurium av orsaker som lagt sig i vägen: tidsbrist, sjukdomar, fastnat i annat skrivande. Men även det faktum att jag i några fall har lagt ett kapitel åt sidan därför att jag inte haft fotona tillgängliga. I vissa fall behöver jag veta vilka foton som valts ut för att kunna känna in hur jag ska vinkla kapitlet eftersom det är viktigt att foton och text hänger ihop. Men nu hörde jag från fotografen igår att de är på ingång så jag lägger till den punkten till december månads skrivplaner.

Börja skissa på inledningen till reseskildringen.

Check! Jag har börjat skissa lite på den i mitt anteckningsblock som jag alltid bär med mig och jag har ett hum om hur jag vill att den ska låta. Men jag har inte hunnit med att skriva ner något på datorn än.

Göra klart det sista på omskrivningen av Trollsagan så att jag hinner testa den på några frivilliga elever innan jul.

Njae... det är den här punkten som har fått stryka på foten på grund av tidsbrist tyvärr. Och jag kommer att lägga den på hyllan tills början på nästa år. Om jag inte får ett ryck. Det kan ju faktiskt hända. Det har det gjort förr.

Arbeta om och finslipa en annan utvald novell från arkivet och skicka in till en annan novelltävling.

Ja och nej. Jag har jobbat med en novell som jag länge velat sätta tänderna i (Jag har skrivit om det här.) men novelltävlingen bestämde jag mig för att hoppa över. Kände inte att den var rätt för mig och någon annan intressant tävling har inte dykt upp. Än.

Skriva klart litet, men ack så hemligt, skrivprojekt, thi hi.

Check! Sort of... thi hi.

Fundera på ämne till NaNoWriMo. Besluta mig för ämne.

Check! Och dubbel check. Jag har inte bara bestämt mig för vad jag ska skriva om utan jag har planerat större delen av romanen i skrivprogrammet Scrivener, gjort scenförslag, bakgrundshistorier, karaktärsbeskrivningar med mera, med mera. Jag har också en back up-plan utifall att historien skulle köra fast. Det ni!

Hinna med att göra minst ett blogginlägg på bloggen varje dag.

Check!


Sammanfattningsvis känner jag mig, precis som jag gjorde i slutet av förra månaden, ganska nöjd med vad jag hunnit med. Av sju delmål så har jag klarat av fyra, varav ett mycket mer än jag någonsin hade kunnat drömma om i min vildaste fantasi. Av de övriga tre så är det bara ett enda som jag har fått lägga på hyllan. De två som återstår har jag kommit en bra bit på väg med och räknar med att bli klar med innan årets slut. Så det känns väldigt bra så här i inledningen till den stora skrivarmånaden november.

Eller, vad säger ni?


Om november och december månads skrivarplaner kan ni läsa här: 

NaNoWriMo-tankar

Medan jag sitter här och skriver på kapitelutkasten till Reseskildringen smyger de sig på. Tankarna. Vad ska jag skriva om under NaNoWriMo i år? Jag slits mellan två helt olika berättelser. Olika men samtidigt lika på något sätt. Skriver i ett rasande tempo för att hålla löftet till mig själv. Mitt i allt detta utkristalliserar sig en historia. Två historier. Långsamt. Ständigt i förändring. Men allt eftersom det närmar sig blir de klarare och klarare.

Men vilken av dem ska jag välja?

Three down, 18 to go

Igår lämnade jag in de tre första texterna till Jonas som ska göra layout. Av någon anledning har skrivandet gått ovanligt lätt den här gången. Med de två tidigare reseskildringarna så kände jag ett inre motstånd mot att börja skriva de där allra första kapitlen. Jag vet faktiskt inte varför. Kanske hade det att göra med den där vanliga gamla känslan av rädsla för att misslyckas? Den här gången trillade orden ner på sidan nästan av sig själva. Nästan magiskt. Eller kanske inte.

Det här är tredje boken i serien. Jag vet hur texten ska se ut och hur den ska kännas att läsa. Rutinen sitter på något sätt i ryggraden. Den enda skillnaden mellan böckerna är gårdarna och kaféerna och inte minst personerna som driver dem. Det är de som avgör lite hur jag skriver. Det är de som jag ska fånga och få ner på pappret. (Eller datorn i det här fallet.) Och det är de som gör det spännande. Det finns alltid ett litet moment av ovisshet i skrivandet innan jag är klar med en text. För varje plats och varje person är unik och det sätter sin prägel på texten.

Efteråt blev det dubbelt firande när jag tog med mig familjen ut till Hönö för att överraska en nybliven tonåring. Det blev tacos och presenter och jag tror hon var nöjd.

Och jag var nöjd med att första kapitlen var klara. Idag ska jag bara vila, läsa och hänga med barnen. Får se vad vi hittar på i regnvätan.

Skrivardag

Idag har jag haft en sådan. Tisdagar är den dag då båda barnen är på dagis och jag är författare - på heltid. Även om lillkillen just för tillfället är hemma och snörvlar förstås. Men trots det har jag haft en sjukt produktiv dag.

Jag har finputsat på två av de tre kapitel som ska in till förlaget nästa vecka (och till layouten på fredag) och hunnit med att pilla en del med det tredje kapitlet. Det känns sådär nästan klart - inte helt klart ännu men tillräckligt för att det kommer att vara det på fredag. Allt jag egentligen behöver göra nu är att vänta in recepten som förhoppningsvis ligger hos fotografen och är på väg hit så att jag kan skriva igenom dem och så iväg med allt till layout.

Puh! Svettigt? Nej, faktiskt inte. Känns otroligt bra.

Organiseringskväll

Inte så mycket skrivet i kväll men desto mer pill. Ni vet sådant där som bara måste göras och som egentligen inte kräver särskilt mycket tankearbete utan bara tid. I mitt fall handlar det om att t.ex. ladda ner foton i mappar till gårdar/kaféer så att jag hittar dem när jag ska jobba med texterna. Och sortera de där mapparna på datorn i någon form av käckt system med mappar och undermappar så att jag hittar dem när jag behöver dem.

Nu är mapparna fixade och de bilder jag hittills fått är insorterade. Känns bra. Nödvändigt.

Men så gör den där lilla irriterande rösten sig påmind: Varför ägnade du inte tiden åt att skriva istället?

Nedräkningen har börjat

I morgon bär det iväg norrut igen. Inte många gårdar och kaféer kvar nu. Jag kan räkna dem  på ena handens fingrar. Och då blir det ändå några fingrar över. 

Skulle egentligen haft en bild här men blogger krånglar med mig. Varje gång jag försöker ladda upp en bild så ser det helkonstigt ut. Hm... ett straff för min långa frånvaro kanske?

Bilder från en dag

Då kör vi igång

Startskottet har gått och nu bär det iväg på nya sommaräventyr. Två kaféer på dagordningen den här dagen. Ett där jag har tillbringat många lata och sköna sommardagar tidigare och ett som jag inte kunde låta bli att fastna för när jag såg hemsidan. Det lät bara så himla annorlunda och spännande. Nyfiken är ordet för dagen.

Full fart framåt! Nu kör vi bok nummer tre.

Den här veckan har det varit förarbete till nya boken i serien På resa genom Sverige som står på dagordningen. Vilket landskap? Ja det ni... Men när jag ser på listan jag precis mailat iväg till min fotografkollega Ann-Charlotte så känns det otroligt spännande. Jag är också nyfiken på vad för ställen hon har hittat. Det här kommer att bli en bra sommar... och höst med för den delen. För det är då skrivandet tar vid.