Gränsfall

Jaha. Då var det konstaterat. Min son är ett gränsfall. Åtminstone enligt doktor J som vi träffade på hjärtkliniken idag. Beslut om hans eventuella hjärtbehandling kunde hon därför inte ta utan att diskutera det med sina kollegor först. Svar inom en månad. Skriftligen. Bara att vänta. Hata att vänta.

Kunde inte heller låta bli att reta mig på doktor J (vars namn jag fick reda på av en slump då hon varken presenterade sig eller bar en synlig namnskylt). Mitt under hjärtultraljudet när jag sitter där med lillkillen i famnen och lyssnar till mitt eget hjärta som rusar så ringer hennes telefon. Hon svarar och byter först några artiga fraser med personen i andra änden för att sedan avbryta samtalet genom att upplysa om att hon är mitt i en undersökning och kan hon få lov att återkomma. Inget konstigt med det. Tvärtom. Förutom att hon säger inte att hon är "mitt i en undersökning". Istället säger hon: "mitt i en undersökning, av en liten pojke, som har Downs syndrom".

Onödig och överflödig information, helt oväsentlig för personen i andra änden av telefonen. Så varför? Vad är min sons funktionshinder av intresse för en person som att döma av samtalet jag hörde inte har det minsta med honom att göra? Och varför stör det mig så?