Gissa ordet?

Lilla trollungen har ett sätt att hitta på helt egna ord på saker och ting. Mer eller mindre logiska. Åtminstone ibland. Eller vad säger ni om följande:

Gubbklänning

Någon som vågar försöka sig på en gissning?

Och här kommer en till - Istället för att skriva

Blev det Lisebergspremiär.

Och hux flux har kaninerna de hemska förvandlats till värsta BFFs.
Åtminstone i lilla trollungens ögon.
Och hur många kramar kan man egentligen ge en Kanin utan att de flyr sin väg?
Många.
Tydligen.

She is 'brave and gallant'

Litterära länkar dyker upp lite då och då i facebookflödet. Idag dök den här upp: How to tell you're reading a gothic novel - in pictures. Lägg särskilt märke till bild nummer två - Fainting scale for Key Gothic Heroines. Där kan den uppmärksamma hitta en ledtråd till hur lilla trollungen fick sitt namn.

Nu ska här läsas, banne mig!

Konsten att styra upp en trollutstyrsel när man inte kan sy

Receptet är som följer:

Ett styck brun, alldeles för stor t-shirt.
Ett par slitna, något för stora jeansshorts.
Lite överblivna tygremsor från Åhléns (tack snälla tjejen på inredningsavdelningen).
Ett styck lånad pippiväst (tack snälla kollegan och kollegans dotter).
Ett styck sparat, "bra-att-ha-någon-gång-i-framtiden" grönt sidenband.
En bit snöre (läs: svans) inhandlad på Clas Ohlson.

Samt mängder av säkerhetsnålar.

Till detta tillsätter man sedan:

Lite smink
Hårspray
En natts sömn med mängder av småflätor


Nu kan jag bara hålla tummarna för att trollet själv blir nöjd med resultatet på söndag...

Två nya novellidéer. Bara sådär.

Vaknade igår med ett tankefrö till en ny novell i huvudet. Som slog rot och växte till under dagen. Bara sådär. Lite vardag blandat med lite skräck och en gnutta overklighet. Nu ska jag bara hitta tiden jag behöver för att skriva ner den i sin helhet och inte bara några lösryckta tankar i ett anteckningsblock.

Som om det inte var nog.

Medan lilltjejen satt och oh-ade och ah-ade över den gula och den röda klänningen i Let's Dance så hittade jag en nerskriven nattdröm i en gammal trasig anteckningsbok från min tonårstid. Anteckningsboken är beyond salvation men drömmen är det inte. För där någonstans, mitt i alla oh-anden och ah-anden och ett och annat "Wow, kolla mamma" så insåg jag att där faktiskt gömmer sig en novell. Där också.

Kan bara konstatera att fortsätter novellerna att ramla på mig i den här takten så har jag snart min novellsamling klar.

Några timmar senare...

Tuffa grannkillen 7 år: Mina, vad är bäst? Vampyrer eller Zombies?

Dottern 3,5 år: Zombies!

Tuffa grannkillen 7 år: Jaaa!

(Jag: Morr... )

Mammas flicka eller Det ska börjas i tid

Jag: Minis, vad är bäst? Vampyrer eller Zombies? 

Dottern 3,5 år: Vampyjej!

Jag (givetvis mycket stolt): Det är mammas flicka det!

Så kom en dag och gick

Man vet att det har varit en bra dag när treåringen frågar innan läggdags: Mamma är du glad? och man svarar: Ja, jag är glad. Idag.

Under en bra dag kan man hinna med en hel del. Som att:

• Läsa ut sista delen av Så skriver du för unga.
• Hinna ringa upp en vän man inte talat med på ett tag och prata om saker som faktiskt betyder något.
• Skriva igenom första kapitlet av Trollsagan för femtielfte gången.
• Dricka litervis med te.
• Läsa igenom första kapitlet av nämnda Trollsaga och känna sig... nöjd.
• Äta lyxig glass utan att behöva dela med någon.
• Skriva ett uselt första utkast till den allra första skrivuppgiften på skrivarkursen och känna att det är okej att det är uselt för det är en hel vecka kvar till inlämning och man kommer att hinna skriva många fler usla utkast till innan det är dags för paniken att sätta in.
• Ta en välbehövlig tupplur för att ta igen lite sömn.
• Inse att dagen har gått utan att man behövt öppna burken med värktabletter eftersom den annars ständigt närvarande huvudvärken har hållit sig undan.

En bra dag med andra ord.

Du vet att du är trött

Du vet att du är trött
när du ställer mjölkpaketet i skafferilådan.

Du vet att du är trött
när du börjar borsta tänderna med nattkräm.

Du vet att du är trött
när du somnar innan treåringen på kvällen.

Det svarta hålet

2013 börjar närma sig sitt slut och allt jag kan känna är att jag längtar. Längtar efter att få lägga ett år jag på många sätt skulle vilja glömma bakom mig en gång för alla. Ännu ett. Jag vet inte längre hur många år det är nu. Jag har tappat räkningen. Är det tre? Är det fyra? Det handlar inte bara om alla sjukdomar och dödsfall och fan och hans moster utan om ett år där allt det onda har slukat allt det andra. Allt som kunde varit gott. Avskyr sådana år. Avskyr vad det gör med mig. 2013 har varit ett enda stort nattsvart hål. Som det i årets julkalender.

Varje kväll den här julmånaden har jag och min dotter tittat på Familjen Hedenhös uppfinner julen på webteve. Varje kväll har hon frågat och frågat om allt mellan himmel och jord. Hon har älskat årets julkalender med hela sitt treåriga lilla hjärta. Varje kväll har jag suttit där och svarat på alla frågor och tänkt samma tanke: att 2013 har varit som ett svart hål.

Jag har tänkt på hur lätt det är att tappa kontrollen. Hur lätt det är att låta det svarta hålet ta över. Låta dess krafter styra och ställa medan tankarna vilar. Medan livet vilar. Jag har tänkt på hur skönt det är att istället krypa ner, in under den där varma björnskinnsfällen och slumra sig igenom allt det jobbiga. Allt det svåra och onda. Allt det goda.

Tills den dagen då det är tid att vakna igen. Börja tänka igen. Börja andas igen. Och det måste ske innan den skyddande björnskinnsfällen vuxit fast i sitt underlag för alltid. Innan det inte längre går att ångra.

Kanske är den dagen här nu.

Varje årsskifte brukade jag hoppas att nästa år ska bli bättre. Godare. Snällare. Det gör jag inte längre. Istället önskar jag att jag ska hitta styrkan, kraften och orken att ta mig igenom allt det onda som jag vet kommer med nästa år. Att jag ska orka hålla mig vaken och inte dras in i ett nytt svart hål så att jag kan upptäcka de små glimtarna av skönhet som faktiskt finns där.

Nästa år.

Pepparkaksbak

I tre timmar höll hon ut. Lilltjejen. Och en hel burk med egna - kanske inte helt traditionella - pepparkakor fick hon ihop till slut. Men är man en bestämd liten dam så är man. Det skulle vara "Pippikaka". Och därmed basta!

Nu är den på plats!

Vägghyllan Living från Mio Möbler alltså. Fast min har åtta hyllor istället för fyra. Men bra blev det. Nu ska den bara fyllas.

Vad hände med byrån? Jo, den får bli leksaks/dock/utklädningskläd-förvaring till lilltjejen. I väntan på en bra lösning där. Som ett eget rum. Eller nåt.

Lilltjejens stora kärlek