Säger som Pernilla Alm, Malin Persson Giolito, Carina Bergfeldt och säkert många många fler:
Hur svårt kan det vara?
Att vara feminist innebär att man verkar för att män och kvinnor ska ha samma rättigheter. Något som inte är fallet idag.
I Sverige.
På 2000-talet.
Sorgligt men sant.
Visar inlägg med etikett i media. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett i media. Visa alla inlägg
torsdag 13 februari 2014
söndag 12 januari 2014
Det här med digitala bilder...
Under en konferens om IKT (Informations- och kommunikationsteknik) på lärarjobbet förra veckan fick vi som var där frågan: Har ni koll på alla bilder på er själva som finns på nätet? Det fick mig att fundera lite.
Alla som känner mig vet att jag inte tillhör den kategorin av människor som kastar sig framför varje kamera som kan tänkas dyka upp. Snarare tvärtom. (Min far klagar ständigt över att han inte har några bilder av mig att visa upp för vänner som frågar om hans barn.) Men ett och annat foto har jag fastnat på sedan den digitala eran tog över, det vet jag. Så jag gick hem och googlade mig själv, med bilder specifikt i åtanke.
Att det inte skulle bli jättemånga resultat, det var jag ganska säker på. Ganska. Om nu inte någon lyckats ta ett foto i smyg och slänga ut där i cyberrymden lite hipp som happ förstås. Helt säker kan man ju aldrig vara. Men resultatet som kom upp - både i Google och Bing - var ungefär vad jag hade väntat mig. Först mitt författarporträtt som finns på första sidan här på bloggen men också på Svensk Bokhandels webbsida och längst bak i reseskildringarna. Därefter kom ett par bilder från när jag och min fotografkollega Ann-Charlotte blivit intervjuade i lokalradion upp. Utöver dessa fanns där även ett flertal bilder på reseskildringarna. Inte heller det oväntat. Men alla bilder jag fick upp var alltså relaterade till min roll som författare.
Ganska skönt. Faktiskt.
Men om jag har koll på alla bilder på mig som någonsin tagits i digital form? Nix pix. Det kan ingen ha.
Alla som känner mig vet att jag inte tillhör den kategorin av människor som kastar sig framför varje kamera som kan tänkas dyka upp. Snarare tvärtom. (Min far klagar ständigt över att han inte har några bilder av mig att visa upp för vänner som frågar om hans barn.) Men ett och annat foto har jag fastnat på sedan den digitala eran tog över, det vet jag. Så jag gick hem och googlade mig själv, med bilder specifikt i åtanke.
Att det inte skulle bli jättemånga resultat, det var jag ganska säker på. Ganska. Om nu inte någon lyckats ta ett foto i smyg och slänga ut där i cyberrymden lite hipp som happ förstås. Helt säker kan man ju aldrig vara. Men resultatet som kom upp - både i Google och Bing - var ungefär vad jag hade väntat mig. Först mitt författarporträtt som finns på första sidan här på bloggen men också på Svensk Bokhandels webbsida och längst bak i reseskildringarna. Därefter kom ett par bilder från när jag och min fotografkollega Ann-Charlotte blivit intervjuade i lokalradion upp. Utöver dessa fanns där även ett flertal bilder på reseskildringarna. Inte heller det oväntat. Men alla bilder jag fick upp var alltså relaterade till min roll som författare.
Ganska skönt. Faktiskt.
Men om jag har koll på alla bilder på mig som någonsin tagits i digital form? Nix pix. Det kan ingen ha.
måndag 6 januari 2014
Kraftsamling kring läsning
I Sverige saknar 23 procent av tonåringarna grundläggande kunskaper i läsförståelse, enligt den senaste PISA-undersökningen.
Läser jag.
En kraftsamling kring läsning efterfrågas av diverse experter.
Om det fortsätter så här - kommer det ens att finnas någon som är läskunnig nog för att ta sig igenom en skönlitterär bok om några decennier?
Undrar jag. Som författare.
Som lärare känner jag mig enbart påhoppad. För ingen har väl undgått att lärarna är de nya slagpåsarna i samhället?
Läser jag.
En kraftsamling kring läsning efterfrågas av diverse experter.
Om det fortsätter så här - kommer det ens att finnas någon som är läskunnig nog för att ta sig igenom en skönlitterär bok om några decennier?
Undrar jag. Som författare.
Som lärare känner jag mig enbart påhoppad. För ingen har väl undgått att lärarna är de nya slagpåsarna i samhället?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)