Skrivmål Eller vad jag hann med under april månad

En tredjedel av året har gått och det känns som jag har hunnit skriva en hel del. Kanske ska jag ta och göra en sammanställning när halva året har gått så att jag ser lite vad jag faktiskt hunnit med. Japp. Listnörd. Erkänner. 

När jag gör de här listorna över skrivmål så räknar jag aldrig med att jag ska hinna allt men förhoppningsvis en hel del. Skulle jag mot förmodan hinna allt så ser jag det som en bonus. Det viktigaste är att hålla skrivandet igång så att det hela tiden finns där med mig. Och det känner jag att jag har lyckats med den här månaden också.

Så här har det i varje fall gått under april:

 Läsa klart Trollsagan för mina elever.

Check! Massor av bra idéer hade de också. Men det förvånar  mig förstås inte.

Fortsätta bearbeta Trollsagan. 

Tyvärr har tiden - som vanligt - inte räckt till allt jag har velat göra. Men när jag väl hinner ta itu med den igen så har jag fullt med anteckningar och funderingar att jobba vidare med och det är alltid något. Får kanske bli ett sommarprojekt.

 Besluta mig för om jag ska skicka Trollsagan på lektörsläsning eller inte. 

Check! Jag har bestämt mig. För vad? Ja, det ni...

 Skriva en novell till Mörkerdottir Förlags novelltävling och skicka in.

Nix pix. Tiden räckte inte helt till för detta heller men ett novellutkast, om än löst, har jag så kanske ett halvt check ändå...?

Kolla upp eventuella nya novell- och skrivartävlingar som dyker upp.

Check! Ett par stycken faktiskt. Har inte bestämt mig än för om jag ska satsa på någon av dem än men det ger sig.

Skriva och lämna in alla uppgifter som ingår i distanskursen Att skriva för barn under april månad.

Check! Visst blev det stressig ibland och visst var jag inte alltid nöjd. Men jag har skrivit och lämnat in något varje vecka och det känns underbart.

Skriva minst ett inlägg på bloggen varje dag eftersom jag har anmält mig till #Blogg100.

Check!

 Komma igång med att samla ihop alla "smålappar" i min Moleskine igen. Ägna mig åt detta minst en gång i veckan.

Check! Eller åtminstone godkänt för ett par gånger har jag satt mig ner med mina gamla anteckningsböcker och rensat och skrivit i idéer.

Allt som allt en ganska bra skrivarmånad. Utöver det jag planerade så har jag idéer till ett par nya noveller och till och med så smått börjat skissa på åtminstone den ena. Jag har också slagit två flugor i en smäll och fått ordning på en gammal bilderboksidé i samband med slutuppgiften på skrivarkursen. Att det skulle gå så bra som det gjorde hade jag definitivt inte räknat med och jag är ganska övertygad om att jag kommer att lyda min kursledares råd och skicka in den till förlag. Ganska så snart till och med.

Tänk hur lätt det är att sätta skållhett te i halsen

Läste responsen på min slutuppgift på skrivarkursen tidigare idag:

Det här är så bra att jag tycker att du ska pröva lyckan på något förlag.

Skriver kursledaren och jag sätter teet i halsen. Närapå åtminstone. För det var så otippat. Jag som gått runt i flera år och velat med mina kapitelböcker och tänkt att det där med bilderboksidéerna kan jag ju alltid ta itu med senare. Men kanske ska jag tänka om. Det känns nästan så. Faktiskt.

Något att fundera på.

Skrivarkurstankar vecka 11 - Eller: Där bytte jag skrividé i sista minuten. Igen.

Sista inlämningsuppgiften på skrivarkursen och vad gör jag? Hoppar fram och tillbaka mellan olika skrividéer tills jag är helt vimmelkantig. Som vanligt. Till slut landade jag på att skriva en fortsättning på "Kattsagan" som jag skrev inledningen på till en tidigare inlämningsuppgift. Det började bra som så ofta men snart körde jag fast.

Fick inte ihop delarna.
Trasslade in mig i detaljer.
Tappade kontrollen över allt och ingenting.

Till sist kunde jag inte längre sitta och se på när inspirationen rann ut i sanden med hot om att aldrig återkomma.

Så med två dagar kvar till inlämning slängde jag Kattsagan åt sidan och plockade fram en gammal barnboksidé som legat och samlat digitalt damm sedan 2003. Japp. Så länge. Ett helt decennium. Och lite till. När jag läste igenom texten så insåg jag att berättelsen var mer färdig än jag kom ihåg. Alltid en underbar känsla.

Det jag behövde göra var att korta ner och plocka bort lite av "pratigheten" som blir när jag skriver de där spontana och snabba förstautkasten. Den som uppstår när jag kämpar för att få med alla idéer som poppar upp utan att missa den minsta lilla impuls. Samtidigt försökte jag se hela texten indelad i olika scener, var och en med sina egna bilder. För det är så med den här berättelsen, och har varit så ända från början, att jag ser den utspelas framför mig. I bilder. Det är vid de här tillfällena jag önskar att jag hade förmågan att teckna och måla. Men nu är den talangen inte min så allt jag kan hoppas på är att om den någonsin hamnar på skrivbordet hos någon välvilligt sinnad redaktör på ett förlag så kommer den att hitta sin illustratör.

För hoppas kan man väl alltid.

Hur det nu är med den saken så har jag åtminstone lämnat in den sista skrivuppgiften på skrivarkursen. Även om den hade behövt mer tid och ännu mer finslip. Nu återstår att se hur den tas emot. Med tanke på en del tidigare reaktioner så kan det mycket väl hända att vissa inslag inte ses med blida ögon. Må så vara. För allt jag har gjort är att återge en berättelse om en liten sköldpadda precis så som den kom till mig en gång.

Och mer kan man väl inte begära.

Skrivarkurstankar vecka 10

Lämnade in uppgift 9 på skrivarkursen igår efter många om och men. Jag kan inte säga att jag la särskilt mycket tid på den tyvärr. En envis förkylning som vägrar ge med sig suger kraften och orken ur mig just nu, för att inte tala om alla måsten. Men jag hann ändå läsa om ett par älsklingsböcker från uppväxten - Kulla-Gulla och Kulla-Gullas första bal. Det är jag glad för. Om det jag fick ihop i tankar kring boken och hur jag såg på den som barnläsare respektive vuxenläsare håller vet jag inte men det får räcka. För något inom mig säger att jag inte vill analysera ihjäl böckerna om Kulla-Gulla utan ha kvar dem i mitt minne som de var när jag var barn. Så det var med viss oro jag öppnade första boken, bläddrade fram till första sidan och började läsa. Men nu efteråt kan jag säga att  visst går det att läsa om dem och fortfarande dras med in i berättelsen. Bara man ger sig själv tillåtelse.

Den här påsklovsveckan ska jag lägga mitt krut på sista skrivuppgiften som kom igår. Eller lov och lov förresten. I morgon är det habiliteringsmöte med den stora trollungen igen så en vecka betyder egentligen bara tre barnfria dagar för mig. Och en dag har redan gått åt till att ta igen förlorad sömn samt skriva inlämningsuppgift 9 och en annan till att korrläsa Halländska samt lite annat smått och gott så... here I am. En barnfri dag kvar. Bäst att sätta fart då kanske.

Sista skrivuppgiften går ut på att skriva en egen barnboksberättelse på fem sidor. Det kan även vara ett inledningskapitel till en längre bok, kapitelbok. Som vanligt är jag kluven. Som jag ser det har jag flera alternativ som alla har sin lockelse:

1. Skriva om kapitel ett av Vampyrberättelsen.
2. Skriva om kapitel ett av Trollsagan.
3. Skriva en fortsättning på barnboken om Katten som jag lämnade in till en tidigare skrivuppgift.
4. Skriva något helt nytt.

Problemet med alternativ 1 och 2 är detsamma - de är för långa, ca 6 sidor. Drygt. Ska jag lägga tid på att skriva om dem, vilket jag ska/respektive har redan gjort, så ska det vara på ett sätt så att de fungerar i den färdiga berättelsen/boken och inte för att korta ner dem och klämma in dem i en skrivuppgift. Ändå känner jag att det på något sätt är en av dessa som jag skulle vilja välja. Jag vill testa dem på de andra kursdeltagarna och se vad de tycker.

Alternativ 3 är kanske ändå det alternativ som lockar mest just nu. Men det kräver inte bara en hel del jobb och tid (som jag inte är säker på att jag har) utan också att jag kommer på en bra idé till fortsättning. Jag har också många funderingar på hur jag rent praktiskt ska gå till väga: Väva in uppgiften jag redan lämnat in en gång tidigare (då räcker inte omfånget 5 sidor) eller ta vid där jag slutade förra gången? Kapitelbok för yngre läsare eller bilderbok? Frågor har jag gott om men jag har också börjat spåna lite försiktigt. Igår kväll fyllde jag nog ett par sidor med tankar och idéer så... kanske, kanske...

Alternativ 4 är det som lockar minst och som skulle ta absolut mest tid i anspråk. Och om jag nu kommer på något bra så blir det ytterligare en idé som hamnar i högen med framtida projekt. På något sätt känner jag att jag vill vidare, bli klar med något av alla skrivprojekt. Se ett resultat helt enkelt. Så jag vet inte.

Men med bara en barnfridag kvar och några - förhoppningsvis - lugna kvällar med snällt sovande trollungar så kanske jag får till det ändå. Kanske.

Läsning pågår...

Av den här och någon till.

I skrivarkursens namn.
Nostalgitripp med andra ord.

Skrivarkurstankar vecka 9

Veckans skrivuppgift på skrivarkursen gick sådär. Just nu känns det som om jag blir mer och mer missnöjd med det jag skickar in för varje vecka. Kanske har det att göra med att jag känner mig ganska vårtrött och sliten och i behov av påsklov. Jag vet inte. Men jag har åtminstone lämnat in något den här måndagen också. Det känns bra.

Den här veckans skrivuppdrag handlade om att skriva LL, en typ av böcker som jag egentligen inte har någon relation till. De enda böcker jag har läst är de som jag tagit mig igenom tillsammans med elever som haft behov lite extra lästräning och läsförståelse. Tyvärr har både jag och eleverna ofta upplevt att böckerna inte bara varit trista utan också många gånger ganska svåra att förstå - trots att de ska föreställa att vara lättlästa. Men det har kanske mer att göra med urvalet av titlar som finns tillgängligt i skolan där jag arbetar än själva boktypen som sådan. Vad vet jag. Jag har inte läst tillräckligt många för att ha hunnit bilda mig en uppfattning.

Inför den här uppgiften läste jag Ewa Christina Johanssons Häxjägaren och jag blev faktiskt positivt överraskad då den var både lättläst och ganska spännande. Berättelsen utspelar sig på 1600-talet under häxbränningarnas tid och handlar om en flicka vars syster blir anklagad för att vara häxa. Men visst satt jag där och önskade mig lite mer. Mer miljö, mer gestaltning, mer... allt. Jag är och förblir en bokslukare och kommer nog alltid att föredra den sortens böcker. Men visst är det bra att det finns de som vill annorlunda och jag kommer definitivt att sätta Häxjägaren och liknande böcker i händerna på de lässvaga och läsovilliga elever som kommer i min väg och som jag tror skulle uppskatta en berättelse med historiskt tema.

Min inlämningsuppgift den här veckan blev en liten nostalgitripp för mig - en hästberättelse. Eller en del av en kanske man kan säga. Som barn och tidig tonåring skrev jag mängder med hästberättelser, gärna i kombination med något mysterie som skulle lösas. Om jag skulle gräva bland kartongerna borta i förrådet skulle jag säkert hitta både det ena och det andra.

När jag började fundera kring vad jag skulle skriva om den här gången kände jag mig totalt oinspirerad till en början. Men efterhand började en liten historia utkristallisera sig och i vanlig ordning var det var bara att lyda. Om en historia vill bli skriven så vill den. Ursprungligen skrev jag nästan fyra sidor men eftersom inlämningsuppgiften bara skulle vara på 1-2 så plockade jag ut den del jag kände fungerade bäst som utdrag. Förhoppningsvis åtminstone. Får se vad responsen blir den här veckan.

(Nedräkningen har börjat. Bara två arbetsdagar kvar...)

Som ett gammalt trögt 56k modem

Går skrivandet just nu. Segt, söligt och såsigt. Men lite text fick jag faktiskt ur mig igår, med betoning på *lite*. Egentligen blev det mest en massa skräp. Så idag står jag här med följande:

Ett väldigt ostrukturerat och virrigt utkast till veckans skrivuppgift som vill dra åt två olika håll och som därför troligen kommer att landa någonstans mittemellan och bli pannkaka.

Ett annat mycket löst sammanhållet utkast till en novell på temat skräck som egentligen inte är mycket mer än några lösryckta tankar och funderingar och som jag definitivt inte kommer att hinna få klar i tid för att skicka in till Mörkerdottirs förlags novelltävling.

Deadline på skrivarkursens uppgift på måndag som vanligt och bara nio dagar kvar tills texten till novelltävlingen ska lämnas in. På schemat idag står dansträning med lilla trollungen och simträning med båda trollungarna så frågan är väl: Var hittar jag tiden?

Någonstans någon gång. Antar jag.

Skrivarkurstankar vecka 8

Just nu har jag väldigt lite inspiration och ork när det kommer till skrivandet. Kanske har det att göra med den sedvanliga vårtröttheten som har slagit till med full styrka och gör att jag får släpa mig ur sängen varje morgon och somnar samtidigt som trollungarna på kvällen. Kanske är det för att jag har så otroligt mycket på mitt schema just nu att jag har svårt att hitta ro till att sätta mig ner och faktiskt få något vettigt ur mig. Och kanske, just kanske, är det en effekt av att jag faktiskt skrivit ganska mycket det sista och gjort slut på kreativiteten. Tillfälligt. Ibland blir det så att när jag har skrivit intensivt under en period, då är det som den om sidan behöver vila lite. Återhämta sig innan jag kör på för fullt igen.

Fast å andra sidan kan det lika gärna ha att göra med att solen skiner och trollungarna behöver nya skor, jackor och annat smått och gott inför en ny säsong vilket gör att tiden smiter iväg från mig. Vad vet jag. Inte mycket om jag skulle tänka efter skulle jag tro.

Den här veckan är det lättläst som gäller på skrivarkursen. Och jag har inte ens börjat på uppgiften. Åtminstone inte börjat att skriva. Inne i huvudet surrar det däremot på för fullt. Just nu önskar jag att jag hade förmågan att fånga in någon av alla de tankar som flyger förbi och komma igång på allvar. Men om sanningen ska fram så är det ingen av dem som egentligen lockar mig. Kanske är det själva konceptet - lättläst. Jag vet inte. Jag har aldrig sett mig som en författare av lättlästa böcker och har ingen personlig relation till dem mer än att jag sätter dem i händerna på elever som behöver dem. När jag skriver så vill jag skriva för bokslukarna. De där barnen som läser kapitelböcker på egen hand redan som sjuåringar och plöjer Hungerspelen som tioåringar. Precis som jag själv gjorde. Fast i mitt fall var det de där Wahlströmsböckerna med röda och orange ryggar och Sagan om Ringen istället för Hungerspelen, men det spelar mindre roll.

Tanken som oftast tar en sväng förbi är den att jag skulle vilja skriva någonting som har med hästar att göra. Och mysterier. Med andra ord den där typen av berättelse som jag skrev i mängder som tidig tonåring och hästtjej. Och för mitt liv kan jag inte förstå varför det lockar så just nu. Men så där är det ofta för mig: något lockar och drar och vill bli skrivet. De gångerna har jag oftast inget val utan får vackert finna mig i att lyda. Men kanske är det också så det ska vara. Åtminstone för mig.

Skrivmål för april

Jag kör vidare med ännu en månad och det här hoppas jag hinna med under april. Eller... åtminstone det mesta.

•  Läsa klart Trollsagan för mina elever.

• Fortsätta bearbeta Trollsagan. 

•  Besluta mig för om jag ska skicka Trollsagan på lektörsläsning eller inte. 

•  Skriva en novell till Mörkerdottir Förlags novelltävling och skicka in.

• Kolla upp eventuella nya novell- och skrivartävlingar som dyker upp.

• Skriva och lämna in alla uppgifter som ingår i distanskursen Att skriva för barn under april månad.

• Skriva minst ett inlägg på bloggen varje dag eftersom jag har anmält mig till #Blogg100.

• Komma igång med att samla ihop alla "smålappar" i min Moleskine igen. Ägna mig åt detta minst en gång i veckan.

Det bästa med att vabba

Vilket jag har gjort större delen av den här veckan, är att man hinner så mycket. Åtminstone när man har en trollunge som är tillräckligt pigg för att sysselsätta sig själv en stund här och där samtidigt som han fortfarande vill sova en liten middagslur.

= Skrivtid för hans mamma!

Redan igår skrev jag in det sista skriftliga omdömet i datorn. Jag hann också skriva vidare på utkastet till veckans skrivuppgift på skrivarkursen som jag - tro't eller ej - skrev redan tidigare i veckan. Men det som upptog större delen av min skrivtid igår var novellen till tävlingen på temat Vampyr. Just nu kliar det i fingrarna efter att öppna dokumentet och läsa. Men jag ska hålla mig. Till i morgon. Jag vet att texten mår bäst av lite avstånd just nu. Hur det än blir och vad jag än känner när jag läser igenom den i morgon så kommer jag att ta tillvara alla stunder jag kan den här helgen som kommer. På måndag är deadline och då ska den in. Punkt.

Idag har jag haft en skrivfri såväl som datorfri dag. Det behövs ibland. Jag har till och med haft datorn helt avstängd vilket inte är något som tillhör vanligheterna här hemma. Istället har dagen ägnats åt att fixa och dona lite här hemma. Jag har bakat cupcakes med lilla trollungen, byggt duplo med den stora trollungen, haft mysigt fikasällskap i form av en släkting på besök och promenerat i solen med båda trollungarna. Så det var med gott samvete jag drog igång macbooken efter att trollungarna däckat för kvällen.

Ha en fin helg allihop!

Tänk vad en död hund kan ställa till med

Kände mig riktigt låg igår efter att ha läst responsen på min senaste inlämningsuppgift på skrivarkursen. Att jag skulle få kritik var jag övertygad om eftersom jag varken hade hunnit skriva igenom texten ordentligt eller fått ordning på strukturen. Men hellre det än att inte lämna in något alls kände jag när jag satt där måndag kväll klockan 21.42 och skrev så tangenterna glödde. Lite konstruktiv kritik kan jag ta, särskilt när jag vet att det bara är en halvfärdig text jag lämnar in. So far so good.

För trots att det inte var mycket mer än ett förstautkast jag lämnade in (nästan i varje fall) så fick jag en hel del positiv feedback på texten vad gäller språk, gestaltning, spänning och så vidare.

Nej, det som fick mig ur balans var något helt annat. Men att säga att jag inte var förberedd på det är kanske inte helt sant. Inte om jag ska vara ärlig. Jag visste att jag stack ut hakan den här gången men jag hade inte räknat med att så många skulle reagera som de gjorde.

Det som gjorde att några av (eller majoriteten kan jag väl erkänna) de andra deltagarna reagerade var att jag lät barnen i berättelsen hitta kroppen efter en död hund. Mina kurskamrater kände att det var lite väl magstarkt för barn att läsa. Om det hade gällt mindre barn hade jag varit benägen att hålla med dem men i mina tankar riktade jag texten till lite äldre barn i åldern 12 år och där känner jag att det inte är något större problem. Tänk bara på vad barn läser idag. Om jag skulle ta en runda i klassrummet där en sjätteklass håller till skulle jag hitta allt från Hungerspelen och Harry Potter till en hel del vuxenlitteratur och så kallad "cross over"-litteratur. I det sammanhanget har en död hundkropp inte mycket att komma med.

Som så ofta så började tankarna att snurra efter att jag hade läst alla inläggen. Jag kände att kanske är det här med att skriva för barn- och ungdomar inte min grej. Kanske är det meningen att jag ska lämna Trollsagan och Vampyrberättelsen åt sitt öde - att samla damm på hårddisken - och fokusera på noveller enbart. För om jag ska utgå ifrån mina kurskamraters reaktioner (och min kursledares också för den delen) så kräver åtminstone Vampyrberättelsen rejäla omskrivningar för att fungera som bok för den åldersgruppen jag hade tänkt mig. Mitt i allt detta tog orken och energin slut och luften gick ur mig. Det slutade med att jag la allt vad barn- och ungdomsskrivande åt sidan och ägnade dagen (de få stunder jag hade vill säga) åt min vampyrnovell. Där skulle jag åtminstone få skriva som jag själv ville och bre på med allt vad döda hundar och människor hette utan att riskera att skrämma någon från vettet.

Tänkte jag.

Men nu är det en gång så att det sällan blir som man tänkt sig. Novellutkastet jag skrev förra veckan förvandlades under gårdagen till en ganska fin novell utan vare sig smaskiga detaljer eller allt för mycket dödande. Om den kommer att ha någon chans i novelltävlingen har jag ingen aning om men en vampyrnovell är det likväl. En vampyrnovell som nu ska få vila ett par dagar så att jag kan se på den med friska ögon i helgen.

Kanske var det pausen från barn- och ungdomsskrivandet, kanske var det responsen från kursdeltagare som trillade in idag som gjorde det. Förändrade något. Jag vet inte. Men när jag idag gick in på skrivarkursens sida på Folkuniversitetet så fanns där faktiskt kursdeltagare som tänkte precis som jag när det kommer till barn- och ungdomslitteratur - barn klarar av mycket mer än vad vi vuxna ibland tror. Och framförallt så vill de läsa böcker som tar tag i dem och gör avtryck.

Så nej, jag har inte gett upp om min Vampyrberättelse. Inte än. Och nej, lite omskrivning skrämmer mig inte. Men om hunden får vara kvar? Det får tiden utvisa.

Igår gick luften ur mig

Igen.
Ibland krävs det inte mycket.
För att man ska tänka.
Att det är lika bra att ge upp.
När orden blir fel.
Och ingenting funkar.

Men nu sitter jag här.
Igen.
Och skriver.
Och tänker.

Vet inte var det slutar.
Än.
Men som en klok en sa en gång:
Det kan inte gå värre än åt helvete.

Antal skrivrelaterade saker avklarade idag

Tolv. Allra minst.

• Bloggat.
• Lagt sista handen vid texterna till betalda inredningsartikeln.
• Mailat in texterna till inredningsartikel till ansvarig redaktör.
• Fixat faktura för nämnda inredningsartikel. 
• Läst respons på min senaste inlämningsuppgift på skrivarkursen.
• Fått ångest över hur uschlig min senaste inlämningsuppgift till skrivarkursen var.
• Funderat på att bränna upp och radera ut både trollsagan och vampyrberättelsen för gott efter att ha fått ångest över hur uschligt jag skriver just nu.
• Gett ännu uschligare respons på några av de andra deltagarnas texter eftersom jag är på ett sådant uschligt humör just nu.
• Skrivit ett virrigt utkast till nästa skrivuppgift på skrivarkursen.
• Tagit mig i kragen och fixat ytterligare en faktura som ska gå ut eftersom det var lika bra att göra det på en gång då det säkert är den sista faktura jag någonsin kommer att fixa eftersom jag skriver så uschligt att jag aldrig mer kommer att sälja någon text.
• Läst igenom utkastet till novellen jag skrev till novelltävlingen och tänkt att så himlans uschligt kanske jag inte skriver. Trots allt.
• Börjat pilla med texten i novellen till tävlingen eftersom den kanske kanske kan vara något att ha. Trots dess uschlighet.

Dagens ord:

uschlig = usel, dålig

Skrivarkurstankar vecka 7

Jag fick iväg något den här måndagen också. Men det var på håret.

Efter en massa velande fram och tillbaka och inte en rad skriven så fick jag till slut ihop en fortsättning på förra veckans skrivuppgift. Den som handlade om miljöbeskrivning. Uppgiften den här veckan handlade om att skapa en intrig av typen: önskan - hinder - lösning. Sedan skulle intrigen utvecklas enligt modellen:

1. Anslag
2. Presentation
3. Fördjupning
4. Konfliktupptrappning
5. Konfliktupplösning
6. Avtoning

Som så ofta blev det stillestånd inne i huvudet på mig när tankarna började dra åt olika håll. Det spelar liksom ingen roll att idéerna finns där när jag inte klarar av att fånga in dem och göra något av dem. Eftersom något ligger där och spärrar vägen. Det var inte förrän jag till slut satte mig ner och skrev som jag insåg vad det var som hindrade mig från att få fast de där flyktiga idéerna som cirklade runt i luften - Förra veckans skrivuppgift.

Eller rättare sagt - texten jag skrev då. Den som började som en liten lek med två av karaktärerna från min vampyrberättelse. Jag ville helt enkelt fortsätta där jag slutade veckan innan. Så då gjorde jag det. Fortsatte skriva. Inte för att jag tänker att det kan gå att föra in i den befintliga berättelsen - det skulle inte fungera så som den ser ut i dagsläget - utan för att den här texten håller på att utvecklas till något alldeles eget. Kanske. Ännu är det för tidigt att säga men det känns så. Som om det finns något där. Något som lockar och drar. Något som säger att en dag måste jag hitta tiden att utforska den här nya berättelsetråden.

Allt jag kan göra nu är att hålla tummarna för att det jag skrev fungerar som inlämning på veckans skrivuppdrag på kursen. Bara att vänta och se. Antar jag.

Slogs av en insikt

Alldeles nyss.
Efter förra skrivuppgiften på skrivarkursen.
Hur mycket jag saknar den.
Min vampyrberättelse.

Det kanske är dags nu...?

Skrivarkurstankar vecka 6

Halva kursen avklarad.
Nästan lite overklighetskänsla över det.

Fick iväg min femte inlämningsuppgift med hela 22 minuter till godo den här måndagen. Helt nöjd var jag som vanligt inte eftersom jag i sista minuten plockade ut flera detaljer som jag inte fick till och som jag hade velat ha med på något sätt. Men jag fick bra respons på texten och det kändes skönt.

Uppgiften gick ut på att man skulle göra reasearch av en specifik plats och sedan skriva en miljöskildring med en läskig och lite mörkare ton, liknande den som man kan hitta i ungdomsdeckare eller thrillers. Jag gjorde det lite enkelt för mig (igen) genom att plocka två av karaktärerna från min Vampyrbok och skriva en scen kring dem. På det viset slapp jag hitta på nya och kunde koncentrera mig på miljön. Platsen jag valde var en som jag tillbringat mycket tid vid när jag var föräldraledig med min stora trollunge och som också förekommer i Vampyrboken. En av de viktigaste platserna faktiskt - en damm en bit från där jag bor. Jag tror inte jag kommer att kunna använda texten jag skrev för inlämningsuppgiften i min Vampyrbok men det kändes ändå som jag lärde mig något om mina karaktärer och om platsen som jag kan ha nytta av. Man kan kanske säga att jag slog två flugor i en smäll.

När jag läste igenom den här veckans skrivuppgift så satte jag nästan mitt te i halsen. Den är minst sagt mastig. På 2-3 sidor ska jag skapa en intrig, komplett med hinder och lösning. Utvecklad lösning till råga på allt. Det jag känner är att om jag ska rikta mig till åldersgruppen 9-12 så kommer jag inte att kunna hålla mig inom ramen för uppgiften. 2-3 sidor räcker inte. Så kanske ska jag försöka ta mig utanför min comfort zone då den här gången och rikta mig till de yngre? Det är de åldersgrupperna jag har svårast att hitta rätt nivå för i mitt skrivande och jag anmälde mig faktiskt till den här skrivarkursen för att utmana mig själv och för att jag vill skriva för andra  åldersgrupper än bara 9-12. Men just nu är jag helt tom i huvudet. Får se vad lite flödesskrivande kan ge i eftermiddag. För nu släcker jag ner på några timmar och drar iväg till habiliteringen med stora trollungen och hans förskolepersonal. Tills dess...

Det spelar ingen roll hur många bra idéer du har

När ingen av dem funkar.
När veckans inlämningsuppgift på skrivarkursen är svårare än väntat.
När huvudet är fullt av bomull istället för ord.
När tänkande tar en miljon gånger så lång tid som det brukar göra.

Då spelar det ingen roll.

Life is good.

Idag är en sådan där dag där jag är författare och frilansskribent på heltid. Något som bara inträffar varannan onsdag då jag de flesta andra dagar har fullt upp av lärarjobb, trollungar och allt annat som man man måste hantera i vardagen. Men varannan onsdag är jag en skrivande person - från det att jag kramar och pussar mina barn hej då på förskolan på morgonen tills dess att jag möts av deras glada leenden vid hämtning. De onsdagarna är mina och jag skulle aldrig orka utan dem. För det är under de här dagarna som fyller på mina förråd av kraft och energi.

Just den här onsdagen har jag varit iväg och gjort en intervju med en fantastisk konstnär som jag håller på att skriva en text om för ett reportage. Det var två timmar av mycket prat och många skratt över en kanna te och blåbärs- och kiwismoothies. Nu sitter jag här och skriver, tittar på fotografens bilder, funderar och skriver lite till. Om en liten stund ska utkastet få vila och jag ska gå över till den här veckans skrivuppgift på distanskursen. Någonstans där emellan ska jag klämma in lite läsning av de andra deltagarnas texter och kanske också kommentera en text eller två. Ingen stress. Ingen press. Bara skriva och njuta av lugnet här hemma. En arbetsdag kan inte bli mycket bättre än så här.

Faktiskt inte.
Life is good.

Skrivarkurstankar vecka 5

Klockan 21:51 laddade jag upp min text igår kväll. Bara nio minuter till godo. Svettigt värre med andra ord. Inte var jag särdeles nöjd med den heller. Eller... jo, kanske lite. Första delen av texten, som var ganska kort också till råga på allt, var jag halvnöjd med. Men resterande delen och slutet hade behövt mycket mer tid och kraft. Tid och kraft som jag inte hade. Förhoppningsvis ska den här veckan bli bättre.

Uppgiften gick ut på att gestalta ett rum som vi hade en särskild relation till som barn. Mitt val, efter en hel del funderingar och blackouter, föll på gillestugan och trappan ner till denna i huset där min mormor och morfar bodde när jag var barn. Det var dit ner jag smög varje kväll som det visades skräckfilm på teve, något som jag var absolut förbjuden att se på eftersom jag blev så mörkrädd. Ofta slutade det med att jag inte vågade gå tillbaka upp igen när filmen var slut och väckte hela huset med mina rop. (Fegis? Vem? Jag? Dumheter! Förstår inte vad ni talar om.)

Den här veckans skrivuppgift riktar sig till åldersgruppen 9-12 vilket passar mig som handen i handsken eftersom det är den åldern mina kapitelböcker riktar sig till, den ena till 9-10-åringarna och den andra till 11-12-åringarna. Tro det eller ej men jag känner mig redan inspirerad och tankarna snurrar hej vilt inne i huvudet. Ännu har jag inte bestämt mig vad jag ska skriva om men det ger sig. Idéer har jag gott om den här gången. Tjohoo!

Bara två timmar kvar och inte ens ett första utkast klart = panik?

Eller inte.
För det kommer att gå.
På ett sätt.
Eller ett annat.
Eller inte alls.
Och då får det blir så.
Som det blir.