fredag 4 april 2014

Skrivarkurstankar vecka 8

Just nu har jag väldigt lite inspiration och ork när det kommer till skrivandet. Kanske har det att göra med den sedvanliga vårtröttheten som har slagit till med full styrka och gör att jag får släpa mig ur sängen varje morgon och somnar samtidigt som trollungarna på kvällen. Kanske är det för att jag har så otroligt mycket på mitt schema just nu att jag har svårt att hitta ro till att sätta mig ner och faktiskt få något vettigt ur mig. Och kanske, just kanske, är det en effekt av att jag faktiskt skrivit ganska mycket det sista och gjort slut på kreativiteten. Tillfälligt. Ibland blir det så att när jag har skrivit intensivt under en period, då är det som den om sidan behöver vila lite. Återhämta sig innan jag kör på för fullt igen.

Fast å andra sidan kan det lika gärna ha att göra med att solen skiner och trollungarna behöver nya skor, jackor och annat smått och gott inför en ny säsong vilket gör att tiden smiter iväg från mig. Vad vet jag. Inte mycket om jag skulle tänka efter skulle jag tro.

Den här veckan är det lättläst som gäller på skrivarkursen. Och jag har inte ens börjat på uppgiften. Åtminstone inte börjat att skriva. Inne i huvudet surrar det däremot på för fullt. Just nu önskar jag att jag hade förmågan att fånga in någon av alla de tankar som flyger förbi och komma igång på allvar. Men om sanningen ska fram så är det ingen av dem som egentligen lockar mig. Kanske är det själva konceptet - lättläst. Jag vet inte. Jag har aldrig sett mig som en författare av lättlästa böcker och har ingen personlig relation till dem mer än att jag sätter dem i händerna på elever som behöver dem. När jag skriver så vill jag skriva för bokslukarna. De där barnen som läser kapitelböcker på egen hand redan som sjuåringar och plöjer Hungerspelen som tioåringar. Precis som jag själv gjorde. Fast i mitt fall var det de där Wahlströmsböckerna med röda och orange ryggar och Sagan om Ringen istället för Hungerspelen, men det spelar mindre roll.

Tanken som oftast tar en sväng förbi är den att jag skulle vilja skriva någonting som har med hästar att göra. Och mysterier. Med andra ord den där typen av berättelse som jag skrev i mängder som tidig tonåring och hästtjej. Och för mitt liv kan jag inte förstå varför det lockar så just nu. Men så där är det ofta för mig: något lockar och drar och vill bli skrivet. De gångerna har jag oftast inget val utan får vackert finna mig i att lyda. Men kanske är det också så det ska vara. Åtminstone för mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar