Gabriel García Márquez

Möttes av det här när jag drog igång internet den här morgonen.
Nobelpristagaren avled i sitt hem i sviterna efter en lunginflammation 87 år gammal.
Och som bland annat Barack Obama beskrev det i ett uttalande: Världen har förlorat

"one of its greatest visionary writers", 

Jag kan inte göra annat än att instämma.

Kanske är det dags att plocka fram den där novellsamlingen jag har stående någonstans i bokhyllan och läsa den igen. Det var ett tag sedan...

Oooh... dagens gästbloggare på Debutantbloggen

Är ingen mindre än min svenska skräckfavorit - John Ajvide Lindqvist.
Läs! Jag säger bara: Läs!
Här.

Nu har de kommit igång

Årets nya spännande debutantbloggare. Och det med besked.

Jag har av och till, ända sedan starten, följt debutantbloggens nyblivna författare och deras första steg mot ett författarliv. Både med fascination och med en liten gnutta avund. Förra året var ett undantag då energin och intresset för att både läsa bloggar såväl som att blogga själv slocknade tillsammans med allt annat. Men i år ska jag definitivt hänga med på deras spännande resor.

Det här årets böcker är en härlig blandning av allt från skräck (såklart) och filosofi för ungdomar till fantasy och mer traditionella samtida romaner. Ska bli så kul.

Bokhögen som följde mig hem

...från skolan där jag ibland arbetar.

Jag har lovat mig själv att läsa fler barn- och ungdomsböcker. Ingelin Angerborn är en författare som jag länge varit nyfiken på. Ska bli spännande att läsa hela tre böcker! En tidigare bok - Månfågel - har jag delvist läst då det varit högläsningsbok i en av klasserna där jag arbetar.  Det var också den som väckte mitt intresse.

Hm... är det förresten någon som kan urskilja det återkommande temat i min lilla boktrave? Om jag säger att den skulle kunna ses som lite research inför kommande skrivprojekt så kanske det blir lättare.

Babeldags

Ikväll drar det igång igen. Som jag har längtat. På gästlistan står ingen mindre än Elisabeth George. Spännande! Och det säger jag fastän den enda bok av henne som står i min bokhylla är Skriv på!

Faktiskt.

Pride and Prejudice 200 år

Idag.
Definitivt värt att fira.
Jane Austen är och förblir en av mina absoluta favoritförfattare.
Punkt slut.

Bram Stoker 165 år!

Idag. Något till och med Google uppmärksammat.

(Btw, någon som kan gissa var min dotter fick sitt namn ifrån?)

Nanowrimo-överraskning

Läste just att en av mina favoritförfattare och bloggerskor Amanda Hellberg hakar på Nanowrimo i år. Superkul! Gigantiskt stort lycka till vill jag säga till henne! Och av någon anledning känner jag mig ännu mera peppad nu av att en publicerad skönlitterär författare som jag verkligen respekterar också skriver Nano.

Jätttehäftigt!

Nobelpriset i litteratur 2012

Mo Yan alltså. 

”som med hallucinatorisk realism förenar saga, historia och samtid”.

Läs mer här: Svenska Akademin

Dagens Bokmässetips - Sulky och Bebbe Regerar Okej

Varför? Åh varför? Måste jag alltid missa allt det roliga?

På årets Bokmässa kommer John Ajvide Lindqvist och Mia Ajvide att berätta om sin barnboksdebut Sulky och Bebbe Regerar Okej och jag är givetvis fast på jobbet. För er som följer den här bloggen så är det ingen nyhet att John Ajvide Lindqvist är en av mina svenska favvoförfattare så självklart hade jag tyckte att det varit sjukt kul att få vara där och höra om barnboksdebutet "live". Fast ännu högre hade det förstås smällt att ha råd med ett seminariekort och få höra om deras absurda och övernaturliga värld där. Men... sånt är livet. Får nöja mig med att plocka upp boken till trollungarna här hemma helt enkelt.

För er som har möjlighet att ta er till bokmässan på torsdag så kommer de att finnas på plats i Bonnier Carlséns monter kl. 12.30-12.50.

Era lyckostar...

Låt de gamla drömmarna dö

När jag först hörde talas om Låt den rätte komma in så spetsade jag öronen direkt. En svensk författare som skriver om vampyrer och en berättelse som utspelar sig i Sverige? Det lät helt enkelt för bra för att vara sant.

Men det var det inte.

När jag lade ifrån mig boken så var jag såld. Totalt, komplett såld. Det var en skräckhistoria på temat vampyrer men skriven på ett sätt som andades kvalitet och känsla för det skrivna språket. Det var nytt och fräscht. Unikt. Det var skräcklitteratur med en helt egen stil. Redan där och då anade jag att jag hade funnit en ny favoritförfattare. Men framför allt längtade jag efter att få reda på hur det skulle gå för Eli och Oskar.

Roman nummer två, Hanteringen av odöda, slängde jag mig över så snart den kom ut. Trots att ordet "zombie" i all förhandsinfo borde ha avskräckt mig. Vampyrer ja visst. Zombies? Njae... Men jag blev inte besviken. Och John Ajvide Lindqvist etablerade sig - en gång för alla - som min nya stora favoritskräckförfattare.

I mina ögon är dock novellsamlingen Pappersväggar det absolut bästa som Ajvide Lindqvist har skrivit. Fast då är jag förstås oerhört svag för novellens korta format. Berättelserna där riktigt kröp in under skinnet på mig och stannade kvar där. Länge. Långt efter det att jag lagt ifrån mig boken. För mig är det ett av de säkraste tecknen på en riktigt bra bok. Allt sedan dess har jag kastat mig över varje bok som haft Ajvide Lindqvist namn på omslaget. Och aldrig har jag blivit besviken.

Inte den här gången heller.

Många åsikter har framförts när det gäller Låt de gamla drömmarna dö. En del har ansett att vissa texter borde stannat kvar i byrålådan medan andra har höjt hela boken till skyarna. Mina förväntningar var därför inte skyhöga när jag äntligen plockade fram mitt exemplar ur bokhyllan och började läsa - över ett år efter att den kommit ut. Så rädd var jag för att bli besviken att den fick stå där längst in i mörkret och bara vänta. Och vänta. Men jag borde ha litat på Ajvide Lindqvist. Alla farhågor kom på skam. Visst, det är en bok som innehåller lite av varje: noveller, följetong, manus till sketcher, kåserier och annat smått och gott. Men på något underligt vis så känns den ändå inte splittrad. En del texter är givetvis mer intressanta än andra. Minst intressanta är sketcherna ur Reuter&Skoog. De skummade jag igenom. För mig är det den första delen av boken som är den största behållningen. Det är där novellerna finns. Inte minst den som avslöjar, åtminstone något, om hur det gick sen, för Oskar och Eli. Men det fascinerande med den här novellen är att deras historia skildras genom berättandet av en helt annan historia. En historia om vänskap och kärlek mellan människor som stod utanför händelserna i Låt den rätte komma in. Det är så fruktansvärt skickligt gjort. Även om övriga noveller kanske inte når upp till de i Pappersväggar så är det flera av dem som lämnar kvar en otäck, krypande känsla - om än inte direkt skräck. Fulet. Elda telefonkataloger. Följetongen Tindalos.

Jag är glad att jag äntligen vågade plocka fram Låt de gamla drömmarna dö ur bokhyllans mörker. För det fanns tillräckligt många fantastiska läsupplevelser där i för att John Ajvide Lindqvist ska behålla sin plats i toppen bland Sveriges främsta författare. Inte bara inom genren skräck.

Är jag författare nu?

Minns ni brevet jag lade på lådan någon gång i höstas? Det var en ansökan till Sveriges författarförbund.

På Bokmässan i september stannade jag till vid Sveriges författarförbunds monter där jag pratade lite med en kvinna som jag tror arbetade för deras juristavdelning. Det var ingenting jag hade planerat utan helt spontant. Året innan, när jag skulle skriva på mitt första bokkontrakt, hade jag haft lite mailkontakt med deras juristavdelning. Det är en gratistjänst de erbjuder till debutanter och som jag som debutant uppskattade otroligt mycket. När jag nämnde min bok så verkade hon känna till den och samtalet gick över till att handla om medlemskap. Men med bara en utgiven bok bakom mig så var väl ett medlemskap inget att tänka på, tänkte jag. Inte än åtminstone. Att söka för att få ett nej var inget jag kände för direkt. Kanske nästa år? Men har du inte skrivit någonting annat? frågar hon då. Jo, jag håller på med en bok som ska komma ut i vår och så lite artiklar förstås...  Ja men det räcker, säger hon då.

De flesta som skriver med ambitionen att bli författare vet att det krävs två böcker för att bli antagen. Eller? Men så här står det faktiskt på hemsidan om man läser noga: 

För medlemskap krävs en utgiven produktion om omfång motsvarande två verk, 

Motsvarande två verk. Inte två verk.

Kvinnan i montern räckte helt sonika över ansökningshandlingarna till mig med orden att jag var precis den sortens medlem som de var till för - en bok utgiven, en på gång. Med andra ord de små författarna som inte har råd med dyra jurister, dvs de flesta författare i Sverige idag.

Där och då vändes världen lite upp och ner för mig. För ett medlemskap i Författarförbundet - det får väl bara riktiga författare. Är jag verkligen en riktig författare?

Svaret, om jag ska tolka Sveriges Författarförbund är: Ja. För en tid sedan damp ett erbjudande om medlemskap ner i brevlådan här hemma. Och efter många funderingar fram och tillbaka så är jag numera medlem i den enda egentliga organisation som försöker ta tillvara Sveriges författares intressen.

Hujeda mig, som Emils mamma brukar säga. Är jag författare nu?

Sulky och Bebbe regerar okej

Läste precis på Calliope books att John Ajvide Lindqvist kommer att ge ut en barnbok i år tillsammans med Mia Ajvide, Sulky och Bebbe regerar  okej. Okej, om det är någon barnbok jag ska köpa i år - till mig själv alltså - så blir det nog den. Kan bara inte motstå något som är signerat Ajvide Lindqvist, det erkänner jag villigt.

Och nåja, trollungarna kan ju få lyssna och läsa också om de vill. 

Här är ett klipp.

Världsbokdagen 2012

Ur pressmeddelandet:

Den 23 april firas årligen Världsbokdagen (”World Book and Copyright Day”). Världsboksdagen instiftades av Unesco 1995, som en dag då boken, upphovsrätten och författarna firas världen över. Dagen är till för att uppmärksamma läsning och utgivning av litteratur, samt för att värna upphovsrätten och människors fria tillgång till information. Kort sagt en dag för att fira författare, böcker och läsning! 

Läs mer här. Eller varför inte - läs en bok! Ha en fin Världsbokdag allihop!

En ledsen människa i dagens GP

Måste bara tipsa om intervjun med Bodil Malmsten i dagens GP. Och då menar jag den gamla hederliga pappersversionen. Läsa den på webben kräver GP plus. Lite snålt. Bortsett från det så är det en läsvärd och intressant artikel. Som så ofta när Bodil Malmsten är inblandad. Ni har väl inte missat hennes blogg? Ni hittar den i min läslista. Såklart. Och i bokhögen bredvid sängen - alltid en av hennes böcker.

Nobelpriset i litteratur 2011

Och Nobelpriset 2011 går till Tomas Tranströmer med motiveringen:


för att han i förtätade, genomlysta bilder ger oss ny tillgång till det verkliga


Tranströmer alltså. Inte helt oväntat om man ska lyssna till spelbolagen. Inte för att de brukar ha koll på läget när det gäller Nobelpriset i litteratur direkt men någon gång ska de väl också de ha lite tur. Och det var ju faktiskt ett tag sedan priset gick till en poet så... varför inte? Måste erkänna att jag faktiskt inte läst så värst mycket av honom, bara några enstaka dikter här och där. Det är så sällan jag tar mig tid att läsa poesi överhuvudtaget. Men det lilla jag läst av honom har jag tyckt om. Får väl ta och lägga till hans namn på den gigantiskt långa läslistan för året. Om han inte redan finns där vill säga. En och annan poet slinker faktiskt med ibland. 

Lyckan är en ensam fågel

Den första bok jag läste av Anna Gavalda var hennes debutroman Jag älskade honom. Jag älskade den! Så mycket att jag genast kastade mig över novellsamlingen Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans och var lika förtrollad. Det var samtidigt som jag gick en novellkurs och jag minns att jag till och med härmade hennes sätta att använda "..." som uttryck för tystnad i replikskiften i en av mina texter vilket ledde till att jag fick bakläxa av min skrivarlärare. (Lite snopet men när jag sedan skrev om min novell och plockade bort "..." så insåg jag att hon hade rätt.) Redan innan jag ens öppnade romanen Tillsammans är man mindre ensam hade Anna Gavalda för länge sedan tagit steget upp på min top tio-lista över favoritförfattare.

När jag på bokrean tidigare i år  hittade hennes senaste roman blev jag överlycklig och utropade: Äntligen en ny Gavalda! Jag hade missat att den kommit ut. Men efter att ha läst ca 75 sidor vet jag inte vad jag ska tycka längre. Berättelsens struktur är lite förvirrande, det finns element jag stör mig på och jag kan helt enkelt inte komma in i läsningen lika lätt som jag brukar göra med en av hennes böcker. Jag kan dock inte sätta fingret på exakt vad det är som gör att jag fastnar. Men jag vill gärna tro att det inte är  Gavalda det beror på utan på mig. Att jag helt enkelt inte har haft tiden att sitta ner och läsa i lugn och ro som jag brukar göra. För det kanske är det som behövs med den här berättelsen - att jag tar mig tid. Jag hoppas det och får försöka hitta ett sätt att få lästid för alternativet gör mig ledsen. När jag nästa gång ser en ny bok av Anna Gavalda vill jag känna den där förväntan man gör när man vet att man har en riktigt härlig läsupplevelse framför sig. Nej, jag är inte redo att ge upp än. Inte om Lyckan är ensam fågel och definitivt inte om Anna Gavalda.