She is 'brave and gallant'

Litterära länkar dyker upp lite då och då i facebookflödet. Idag dök den här upp: How to tell you're reading a gothic novel - in pictures. Lägg särskilt märke till bild nummer två - Fainting scale for Key Gothic Heroines. Där kan den uppmärksamma hitta en ledtråd till hur lilla trollungen fick sitt namn.

Får nog bita i det sura äpplet och inse

... att den här novellen på temat skräck inte kommer att bli färdigskriven i tid. Även om den är på gång. För det är den, det känner jag. Den ligger där och lurar någonstans mitt ibland alla de skrivna orden och rätt vad det är kommer den att hoppa fram och bara finnas där. Men chansen att det händer innan måndag är näst intill obefintlig just nu. Inte med en febrig trollunge och en värkande hals som skvallrar om att ännu en förkylning är på väg att göra sitt intåg - lagom till påsklovet.

Det finns två sorters noveller, eller kanske två sätt att skriva noveller på snarare. Åtminstone är det så för mig, när jag skriver.

Den ena är den som dyker rakt på i nästan färdigt skick. Bara sådär. Jag vaknar upp en morgon och så bara finns den där. Redo att skrivas ner. Eller så ser jag eller hör någonting som sätter igång fantasin och novellen börjar formas framför mina ögon och innan jag vet ordet av så ligger den där fix och färdig att sättas på pränt. De novellerna älskar jag.  

Sedan finns det de där andra. De som är lite mer svåråtkomliga. Noveller och berättelser som måste värkas fram. Jag vet att de finns där och jag har ett vagt hum om vad de ska handla om men själva formen är ännu obestämd. Den måste skrivas fram. Så jag skriver och skriver för att sedan, när jag hittar novellen mitt upp i alla ord, stryka nästan allt jag skrivit fram tills dess och börja om från början. Och det är där som novellen hittar sin form. De här novellerna älskar jag också. Fast på ett annat sätt för de kräver så otroligt mycket av mig och jag får anstränga mig så för att fånga dem. Men det är de värda.

Till dessa senare hör skräcknovellen jag börjat skriva till Mörkerdottir förlags novelltävling. Tävlingen går ut på att skriva en novell utifrån en bild som de lagt ut på hemsidan. När jag började skriva hade jag ingen klar tanke vad jag skulle skriva om utan började bara spåna lite utifrån bilden och skriva ner det i ett worddokument. Långsamt började en tanke utkristalliseras och snart förstod jag vad novellens kärna skulle bli. So far so good. Men sedan började arbetet med att hitta den yttre formen, handlingen och det har tagit tid. Jag har kommit en bit på väg men har en lång bit kvar, alltför lång för att jag ska hinna tills på måndag som är deadline.  Ännu har jag bara en vag bild av hur den kommer att bli men för varje gång jag skriver kommer jag ett steg närmare. Så jag kommer att fortsätta arbeta med den här novellen. Det är den värd. Och kanske, kanske, så kan den få komma till användning någon annan gång. I någon annan tävling.

Varför skriva skräck?

Intressant läsning idag på Debutantbloggen om varför man väljer att skriva skräck.

När jag var barn och tonåring plöjde jag böcker som "All världens skräckhistorier" och "All världens spökhistorier" i morfars bokhylla från pärm till pärm. Jag kunde aldrig få nog även om de skrämde mig halvt från vettet ibland. Kanske är det dessa jag har att tacka för min mörkerrädsla. Än idag finns det inget som skrämmer bättre en en riktigt bra berättad spökhistoria i mina ögon. Ett av de skrivprojekt som jag skulle vilja ta itu med någon gång i framtiden är att skriva en novellsamling med spök- och skräcktema baserat på historier jag samlat på mig under åren.

Allt jag skriver är dock inte skräck. Långt ifrån. Men jag har en fascination för det övernaturliga och det som skrämmer när jag läser böcker vilket naturligtvis avspeglas i mitt skrivande. Mitt ena barnboksprojekt Trollsagan handlar om troll och mötet mellan deras värld och vår. Ett visst mått av skräck finns där i form av bortbytingstemat och dess följder, men anpassat för yngre läsare. Mitt andra barnboksprojekt är en vampyrhistoria där ett flertal olika skräckelement blandas in med det traditionella vampyrtemat. Den är mörkare och kanske finns det de läsare som, om den någonsin kommer ut i bokform, kommer att anse att jag bryter mot tabun inom barn- och ungdomslitteraturen. Må så vara. Det är mitt val.

Jag tror att vi alla behöver ett visst mått av fiktiv skräck i våra liv. Inte för att skrämma andra utan för att själva bli skrämda. Den där känslan när pulsen ökar och man börjar snegla omkring sig. När man drar upp benen under sig och filten upp till hakan. Jag minns hur jag som barn brukade smyga ner i gillestugan efter det att alla andra i huset hade somnat för att bänka mig framför teven med filten i högsta beredskap för att se gamla klassiska skräckfilmer som Dracula på teven. Att jag sedan inte vågade lämna soffan när filmen var slut utan fick väcka halva huset när jag skulle gå tillbaka upp till mitt sovrum... det är en annan historia.


Jag har skrivit om min förkärlek till det övernaturliga och till skräck tidigare. Här.

Oooh... dagens gästbloggare på Debutantbloggen

Är ingen mindre än min svenska skräckfavorit - John Ajvide Lindqvist.
Läs! Jag säger bara: Läs!
Här.

Bram Stoker 165 år!

Idag. Något till och med Google uppmärksammat.

(Btw, någon som kan gissa var min dotter fick sitt namn ifrån?)

Skräckboksprat

Jag vet. Det här är en hel månad gammalt. Men ändå. Hur kunde jag missa detta?!
Skräckboksprat på Nyhetsmorgon. Länk här.

Svensk skräckvåg enligt DN

Inser att jag nog måste börja gräva i arkiven på min dator. Den här artikeln från DN hittade jag via Amanda Hellbergs blogg. Visserligen har artikeln någon vecka eller så på nacken men ändå... Det bådar gott för alla de skräckberättelser som flyger runt inom mig och som vill ut  men också för alla de halvfärdiga texter som ligger och samlar damm på hårddisken. Inte för att jag egentligen har tid för fler skrivprojekt men vad gör man när skrivarådran drar i en? Svar: hittar tiden var sjutton som helst!