Skrivmål - Eller - Vad jag hann med under maj månad

Det känns som det här har varit en bra månad för skrivande. Åtminstone om jag bortser från sista veckan eller två. Men å andra sidan kanske man behöver en liten skrivpaus ibland.

Hur som helst. Inte nog med att jag hunnit med det mesta på min lista över skrivmål så har jag även fått en hel del att fundera över när det gäller eventuella kommande skrivprojekt. Så mycket kan jag avslöja att det känns som om det är en del spännande saker på gång.

Komma igång med att bearbeta Trollsagan igen. 

Nix pix. Här har jag legat lågt eftersom andra skrivprojekt har fått ta över. För nu. Tror det får bli ett sommarprojekt helt enkelt.

Ta upp och jobba vidare med något av novellutkasten eller idéerna som jag har samlat på mig sedan januari.

Check! Jag tog tag i novellutkastet som gick under arbetsnamnet "Diktatorn" eftersom jag kände att det passade bra in på Skrivas novelltävling på temat "Gränser". Även om jag inte hann klart till tävlingens deadline så börjar novellen att arta sig riktigt bra.

Skriva minst ett inlägg på bloggen varje dag eftersom jag är anmäld till #blogg100.

Check! Jag får väl erkänna att det inte blivit några superlånga inlägg alla dagar eftersom sjukdomar och den vanliga arbetsbördan har varit lite extra tung den här månaden. Men jag har åtminstone lyckats titta in på bloggen med något litet inlägg varje dag så det får jag vara nöjd med.

Bestämma mig för om jag ska skicka in något till de novelltävlingar som är ute just nu eller som kan tänkas dyka upp under månaden.

Check! Bestämde mig för att försöka satsa på Skrivas novelltävling men hann aldrig arbeta klart novellutkastet så - inga novelltävlingar den här månaden. Jag får satsa på Skrivas stora novelltävling i augusti istället.

Kolla upp eventuella nya novell- och skrivartävlingar som dyker upp.

Check! En ny (eller var det två?) hittade jag.

Fortsätta arbetet med att samla ihop alla "smålappar" i min Moleskine. Ägna mig åt detta minst en gång i veckan.

Check! Har varit mycket aktiv med detta den här månaden och börjar närma mig botten på högen till och med. Med stormsteg. I skrivande stund har jag faktiskt samlat ihop alla smålappar och dylikt som jag lyckats skrapa fram ur gömmorna hittills och tillsammans fyller de en hel moleskinebok. Lite plats kvar i slutet dock som jag lämnar tomt ifall det skulle dyka upp några kvarglömda lappar någonstans någon gång.

Sått fröet till ett - ännu så länge - hemligt skrivrelaterat projekt.

Check! Men mer än så får ni inte veta. Ännu...


Utöver det som jag skrev upp som skrivmål den här månaden så gick jag och vann ett pris i Melker förlags novelltävling på temat Vampyrer. Inte första pris visserligen men väl tredje pris. Inte fel det heller. En del av priset bestod i publiceringen av min novell, tillsammans med de andra vinnarnas noveller, i en novellantologi som e-bok. Denna släpptes i förra veckan. Yay!

Slumpen och stundens ingivelse ledde också till att jag kanske kommer att dra igång ännu ett nytt spännande skrivprojekt framöver. Ett projekt som jag tror kan bli fantastiskt spännande. Jag berättar mer när och om det blir av.

Projekt Moleskine och ljuset i slutet på tunneln

Projektet med att samla ihop alla spridda skrividéer, lösa tankar, citat och tips som samlat sig på hög här hemma och skriva, klistra och på annat sätt föra in dem i min svarta Moleskine är nu näst intill slutfört. Tro det eller ej men de har tillsammans lyckats fylla nästan hela boken. De få sidor som ännu är tomma lämnar jag just in case det skulle dyka upp några bortglömda lappar som jag lyckats missa. Även om det känns otroligt då jag mer eller mindre har vänt upp och ner på huset för att hitta alla mina gömmor.

När jag först påbörjade arbetet för några månader sedan fanns det ett litet tvivel som gnagde någonstans långt inne och som ifrågasatte om jag gett mig in i ännu ett projekt som kommer att förbli oavslutat. För där i början kändes det nästan som ett evighetsarbete eftersom jag hela tiden hittade nya högar med "lappar" som jag sparat. Men så snart jag satte igång med att läsa igenom och rensa så var den känslan som bortglömd. För det har varit så himla spännande och intressant att få dyka ner i högen av gamla tankar och funderingar kring skrivande.

Jag kan ärligt säga att jag totalt hade glömt bort mycket av det jag skrivit och som jag nu fick återknyta bekantskapen med. Spännande, javisst. Men också en mycket märklig känsla. Inte minst har jag återfunnit texter, nedklottrade tankar och idéer kring olika skrivprojekt och ursprungliga idéer till skrivprojekt som jag idag har arbetat vidare på och som sedan jag skrev ner dem första gången har förvandlats och utvecklats, ibland till näst intill oigenkännlighet.

Jag har också hittat ett flertal olika idéer till skrivprojekt som jag helt glömt bort och som jag faktiskt tänker ta en närmare titt på när jag hinner. Framförallt handlar det om några olika barnboksprojekt. Kattberättelsen har jag berättat om tidigare men det finns fler. Något som slog mig när jag satt och bläddrade igenom min moleskine häromdagen var att jag har varit inriktad på att skriva för barn mycket längre än jag själv kommer ihåg.

Som jag skrev ovan - det har varit spännande. Minst sagt. Jag är definitivt glad att jag lade den här tiden på att gå igenom och spara alla dessa gamla anteckningar. Jag har redan haft nytta av dem under skrivarkursen jag gått i vår. Och vem vet när de kommer till användning igen?

Skrivmål Eller vad jag hann med under april månad

En tredjedel av året har gått och det känns som jag har hunnit skriva en hel del. Kanske ska jag ta och göra en sammanställning när halva året har gått så att jag ser lite vad jag faktiskt hunnit med. Japp. Listnörd. Erkänner. 

När jag gör de här listorna över skrivmål så räknar jag aldrig med att jag ska hinna allt men förhoppningsvis en hel del. Skulle jag mot förmodan hinna allt så ser jag det som en bonus. Det viktigaste är att hålla skrivandet igång så att det hela tiden finns där med mig. Och det känner jag att jag har lyckats med den här månaden också.

Så här har det i varje fall gått under april:

 Läsa klart Trollsagan för mina elever.

Check! Massor av bra idéer hade de också. Men det förvånar  mig förstås inte.

Fortsätta bearbeta Trollsagan. 

Tyvärr har tiden - som vanligt - inte räckt till allt jag har velat göra. Men när jag väl hinner ta itu med den igen så har jag fullt med anteckningar och funderingar att jobba vidare med och det är alltid något. Får kanske bli ett sommarprojekt.

 Besluta mig för om jag ska skicka Trollsagan på lektörsläsning eller inte. 

Check! Jag har bestämt mig. För vad? Ja, det ni...

 Skriva en novell till Mörkerdottir Förlags novelltävling och skicka in.

Nix pix. Tiden räckte inte helt till för detta heller men ett novellutkast, om än löst, har jag så kanske ett halvt check ändå...?

Kolla upp eventuella nya novell- och skrivartävlingar som dyker upp.

Check! Ett par stycken faktiskt. Har inte bestämt mig än för om jag ska satsa på någon av dem än men det ger sig.

Skriva och lämna in alla uppgifter som ingår i distanskursen Att skriva för barn under april månad.

Check! Visst blev det stressig ibland och visst var jag inte alltid nöjd. Men jag har skrivit och lämnat in något varje vecka och det känns underbart.

Skriva minst ett inlägg på bloggen varje dag eftersom jag har anmält mig till #Blogg100.

Check!

 Komma igång med att samla ihop alla "smålappar" i min Moleskine igen. Ägna mig åt detta minst en gång i veckan.

Check! Eller åtminstone godkänt för ett par gånger har jag satt mig ner med mina gamla anteckningsböcker och rensat och skrivit i idéer.

Allt som allt en ganska bra skrivarmånad. Utöver det jag planerade så har jag idéer till ett par nya noveller och till och med så smått börjat skissa på åtminstone den ena. Jag har också slagit två flugor i en smäll och fått ordning på en gammal bilderboksidé i samband med slutuppgiften på skrivarkursen. Att det skulle gå så bra som det gjorde hade jag definitivt inte räknat med och jag är ganska övertygad om att jag kommer att lyda min kursledares råd och skicka in den till förlag. Ganska så snart till och med.

Två nya novellidéer. Bara sådär.

Vaknade igår med ett tankefrö till en ny novell i huvudet. Som slog rot och växte till under dagen. Bara sådär. Lite vardag blandat med lite skräck och en gnutta overklighet. Nu ska jag bara hitta tiden jag behöver för att skriva ner den i sin helhet och inte bara några lösryckta tankar i ett anteckningsblock.

Som om det inte var nog.

Medan lilltjejen satt och oh-ade och ah-ade över den gula och den röda klänningen i Let's Dance så hittade jag en nerskriven nattdröm i en gammal trasig anteckningsbok från min tonårstid. Anteckningsboken är beyond salvation men drömmen är det inte. För där någonstans, mitt i alla oh-anden och ah-anden och ett och annat "Wow, kolla mamma" så insåg jag att där faktiskt gömmer sig en novell. Där också.

Kan bara konstatera att fortsätter novellerna att ramla på mig i den här takten så har jag snart min novellsamling klar.

Skrivmål för mars månad

Redan den 2 mars så det kanske är dags att lägga ut den här listan. Den här månaden har jag försökt att hålla skrivmålen på en lugnare nivå för att inte splittra mig för mycket. Istället ska jag fokusera på kursen och Trollsagan så att jag kommer vidare där. Men lite variation måste jag ändå få ha så...

• Lägga sista handen vid arbetet med Halländska så att jag kan gå vidare med andra projekt i lugn och ro och utan distraktioner.

• Göra en intervju samt skriva en text för ett reportage som är sålt till en tidskrift.

• Läsa klart Trollsagan för mina duktiga betaläsare. Skriva igenom de sidor som jag ska läsa för eleverna varje vecka och sedan gå igenom dem igen tillsammans med eventuella anteckningar efter varje torsdag.

• Kolla upp eventuella nya novell- och skrivartävlingar som dyker upp.

• Skriva och lämna in alla uppgifter som ingår i distanskursen Att skriva för barn under mars månad.

• Skriva minst ett inlägg på bloggen varje dag eftersom jag har anmält mig till #Blogg100.

• Fortsätta arbetet med att samla ihop alla "smålappar" i min Moleskine. Ägna mig åt detta minst en gång i veckan.

Jag är en block- och pennfetischist

Skriver Dag Öhrlund i sin bok Skriv din bok och sälj den!

Och jag jublar inombords. För även om jag inte har några två hyllmeter i bokhyllan fylld med lyxiga anteckningsböcker i skinn så delar jag hans kärlek till allt som har med anteckningsböcker och pennor att göra.

Redan när jag var liten samlade jag på pennor av olika slag och jag har fortfarande ett i syslöjden under högstadiet egentillverkat pennfack, modell större, proppat med oanvända blyertspennor - alla olika. Det första jag gör om jag mot förmodan skulle resa iväg någonstans är att leta upp den lokala bok- och pappershandeln, om det nu finns någon sådan på platsen. Kanske är det ett arv efter min morfar som hade hela skåp fyllda med pennor av alla de slag,  anteckningsblock och andra skrivattiraljer. En del av dessa tar numera upp plats i mina skåp och lådor här hemma. Och jag älskar det!

Så jag erkänner villigt: Jag är en block- och pennfetischist. Och om någon där ute känner igen sig så dela gärna med er av hur det startade för er.

Bästa fyndet eller om vikten av att skriva ner sina idéer direkt

Att gå igenom halvskrivna gamla anteckningsböcker och osorterade högar med skrynkliga och ibland till och med halvt sönderrivna papperslappar är som att gå på en riktigt spännande skattjakt. Minst sagt. Det absolut bästa fyndet - hittills - är flera nedtecknade sidor med tankar och idéer kring ett barnboksprojekt som jag länge velat göra. Att gå igenom anteckningar som jag klottrade ner för flera år sedan var helt fantastiskt eftersom jag helt glömt bort hur långt jag faktiskt hade kommit i mina planer. Varje gång jag funderat på att ta tag i det där bokprojektet så har det känts motigt, mycket på grund av att jag känt att jag tappat taget om de där första kreativa tankarna jag hade när idén först dök upp. Och det är dessa som jag nu äntligen återfunnit.

Som min granntjej och "nästantonåring" förmodligen skulle uttrycka det (och i egenskap av nästantonåring torde hon ha koll på de flesta av dagen "inneuttryck"):

Helt Amazing!

Min anteckningsbok, del 3

Eller kanske borde jag döpt det här inlägget till "Mina anteckningsböcker". För det ligger nog närmare sanningen.

Samtidigt som jag inhandlade min svarta Moleskine den där dagen på Bokmässan för ett par år sedan fick ett par blå, olinjerade böcker i mindre format följa med hem i väskan. Tanken var att de skulle fungera som ett komplement till den större anteckningsboken, vilket de också gjort. Kanske lite för bra till och med. Eftersom jag aldrig kom igång med att använda den svarta så blev det dessa jag använde istället. Enbart dessa.

Problemet, men också det som är bra med dem, är att de är små. Jag kan ha en i bakfickan när jag är i klassrummet. De får plats i min handväska, ja till och med i min nya plånbok. Men de är små. Ibland räcker de helt enkelt inte till och det blir plottrigt om man vill skriva något som tar upp lite plats. Slut tar de också ganska fort eftersom de inte har så många sidor. Men jag gillar dem. Mycket. De funkar till nästan allt, inte bara till framtida skrivaridéer och dylikt. Idag använder  jag dem till det mesta - utom inköpslistor eller att-göra-listor. De kör jag alltid i digital form; men det är en helt annan historia som jag kan ta en annan gång. Men mina mindre moleskineböcker har jag både fyllt upp och ersatt sedan första inköpet. Det är ett gott betyg, känner jag.

Kanske är det lite av en kliché, det här med skrivande människor och deras Moleskines. Får väl ta och skylla på Hemingway då. Men det är något alldeles speciellt med dem. Från den rena, enkla designen till den gula tonen i pappret och inte minst känslan när man stryker med fingrarna över pärmen. Med största sannolikhet så kommer jag att hålla mig till mina Moleskines i många år framöver.


Om ni missat de tidigare inläggen på temat:

Del 1 hittar ni här.
Del 2 hittar ni här.

Min anteckningsbok, del 2

Runt om i mina gömmor här hemma finns en uppsjö av handskrivna lappar av olika slag: post its, sparade kvitton med något skrivet på baksidan, reklambroschyrer för något helt ointressant men där det klottrats ner någon tanke, utrivna blad ur diverse kollegieblock, påbörjade anteckningsböcker... ja ni fattar. När man inte har en fungerande anteckningsbok så skriver man på det man har närmast till hands. För skriva måste man. Det är så det kreativa funkar. Åtminstone är det så för mig.

Till mitt försvar kan jag säga att jag ändå haft sinnesnärvaro nog att samla alla dessa lösa lappar och anteckningsböcker - någorlunda åtminstone - i en och samma låda. Men där har de blivit liggande. Ibland har jag försökt hitta någon särskild lapp som jag vet att jag skrivit om något särskilt och som skulle kunna vara bra att ha just där och då men givit upp ganska omgående. Ibland har jag funderat på att slänga hela skiten.

Idag är jag glad att jag aldrig slängde den där lådan. För vad gör man när man har ett par dagar, ingen Macbook och något så ovanligt som egen tid till sitt förfogande? Jo, man plockar fram den där lådan och börjar rensa. Den här veckan har jag med andra ord lagt lite tid på att gå igenom en del av lådans innehåll och det har varit en minst sagt spännande resa. Jag har återknutit bekantskapen med novellutkast och gamla dikter, hittat fynd som tankar och idéer kring framtida bokprojekt och läst bortglömda favoritcitat. Mycket av det jag hunnit gå över var saker jag för länge sedan hade glömt bort och som mer än gärna får stanna kvar där i glömskans skämsboning medan annat snart kommer att plockas fram och ut i ljuset för att så småningom användas i ett eller annat skrivprojekt. (Ett litet smakprov hitta ni här.)

Ännu har jag en hel del att gå igenom och jag kan inte svära på att jag inte hittar någon annan låda eller mapp undanstoppad någonstans, någon dag, men det jag hittat hittills finns nu samlat i min äntligen öppnade och använda, svarta Moleskineanteckningsbok. Och så snart jag gått igenom hela lådan ska jag fortsätta och fylla min Moleskine med alla nya idéer, tankar, infall och annat som kommer i min väg. Jag längtar redan.

Så tack Macbook för att du kraschade så lämpligt, tack heshet och halsont som hållit mig hemma och tack trollungar för att ni varit friska nog för att vara på förskolan.

Min anteckningsbok, del 1

Jag har en stor svaghet och det anteckningsböcker. Jag älskar anteckningsböcker. I mina hyllor och lådor här hemma ligger ett oräkneligt antal stora, små, linjerade, olinjerade, tunna och tjocka böcker och samlar damm. Ja, jag skrev samlar damm. För jag har insett att det är egentligen bara en sort som jag trivs med och det är Moleskine. Men jag kan ändå aldrig motstå en riktigt läcker anteckningsbok. Så de fortsätter att ramla in - åtminstone då och då. Och det har jag inget som helst emot eftersom de är så fina där de står i hyllan.

Under de åren jag var borta från läraryrket, på grund av friår och föräldraledighet, så köpte jag varje år på Bokmässan en svart Moleskinekalender. I den fanns det gott om plats att skriva på förutom de vanliga kalenderbladen. Åtminstone så det räckte för mig. Jag gillade den verkligen. Jag gillade känslan när jag skrev i den, den svarta eleganta utsidan och inte minst gillade jag historien bakom den. Det enda jag inte gillade var att sidorna var linjerade. Men den fyllde sin funktion. Eftersom den också fungerade som kalender så hade jag den alltid med mig och kunde skriva ner små anteckningar när andan föll på. I min hylla står de idag på rad - mina svarta moleskinekalendrar.

När det förra hösten var dags för mig att, åtminstone på deltid, återvända till läraryrket så köpte jag - ve och fasa - istället en traditionell lärarkalender. Ni vet den där gröna, plastiga som bara skriker skola. I den finns tillräckligt med plats för eleverna men ingen för diverse lösa tankar och funderingar. Men att gå runt med två olika kalendrar kändes inte bara opraktiskt utan också lite vanskligt så att fortsätta köpa min älskade kalendermoleskine var inte att tänka på. Det året på Bokmässan plockade jag istället upp klassisk, svart och olinjerad Moleskine. Sedan tog det stopp.

Anteckningsboken blev liggande bortglömd i en låda i sekretären. Jag tror till och med att jag kanske glömde bort den för ett ögonblick eller två. Varför vet jag inte riktigt. Kanske gillade jag inte förändringen. Kanske tyckte jag den var för fin. Men häromdagen plockade jag fram den igen och kände på den. Insikten bara kom - det är dags nu. Nu ska den användas. Och det har den också. Jag har redan fyllt upp flera dussin sidor och fler ska det bli.

Det här med dialog

Janina på Bläddra! Bläddra! tog igår upp det här med dialog och hur svårt det kan vara. Framförallt hur svårt det kan vara att få det att låta naturligt utan att använda en massa fyllnadsord som "sjukt" och "typ" och liknande. Jag skulle inte kunna instämma mer. Det är svårt. Sjukt svårt faktiskt. Och förmodligen en av de saker jag jobbar mest med när jag skriver. För det är hela tiden en balansgång mellan det naturliga språket och det litterära. En stor svårighet tror jag ligger i det här att det naturliga språket innehåller så mycket mer än det vi hör. Oftast använder vi oss av en mängd andra former av språk som alla är svåra att få fram i den skrivna dialogen. Gester, blickar, kroppsrörelser.

Kanske har jag en fördel av att jag arbetar inom skolans värld där jag ständigt är omringad av språk. Talat språk. Skriftligt språk. Kroppsspråk. Barn och ungdomars språk. Det är ofta jag kommer på mig själv med att fundera över hur elever uttrycker sig i olika situationer eller lyssnar till hur det låter när de talar med varandra utan att vi vuxna är inblandade. (Yes, jag tjuvlyssnar ofta på folk! Erkänner villigt. Det tror jag de flesta skrivande människor gör, om inte alla.) Inte så att jag tar dialoger rakt av, det skulle inte fungera förstås. Men ordvalen de gör, uttrycken de väljer. Här finns massor av inspiration att hämta till hur ens barn- eller ungdomsbokskaraktärer talar. Och när jag väl hittar min bokkaraktärs egna "röst" så brukar det rulla på av sig själv. Men det är inte lätt i början.

Ett bra tips är att alltid bära med sig en anteckningsbok där man kan skriva ner sådant som man kan ha nytta av någon gång. Just nu i min ficka ligger en liten tunn, ljusblå moleskine - fulla av diverse citat, idéer och annat.

Renaissance Art

Jag måste erkänna att jag har en stor svaghet - anteckningsböcker. (Okej, jag har flera svagheter men jag tänker bara erkänna denna enda idag.) Jag vet att många tycker att skriva för hand är något omodernt numera när man kan göra det mesta med hjälp av enbart en mobiltelefon. Men i mina ögon finns det inget som går upp mot känslan av pennan som rör sig mot pappret; det gör att texten kommer närmare på något sätt. Och jag inbillar mig att de texter där jag skrivit första utkastet för hand är bättre än de jag skrivit direkt på datorn. Åtminstone tycker jag mig ana en annan känsla i dem.

Under årens lopp har jag haft en uppsjö av olika varianter av skrivböcker. Det har varit linjerade, olinjerade, stora, små, ringpärm med lösblad, inbundna, vanliga kollegieblock och handgjorda unika. Pärmarna har varit hårda, mjuka, av skinn, av papper, av plast, linne, handgjort papper, blommiga, enfärgade, jag har till och med en med Selma Lagerlöfs porträtt på. Jag är helt enkelt oförmögen att passera ett ställ eller hylla med anteckningsböcker utan att stanna till en stund. Och oftare än ekonomin egentligen tillåter får en följa med mig hem. Min favorit för tillfället är en enkel svart Moleskine.

Ett företag som specialiserat sig på riktigt unika anteckningsböcker är Renaissance Art. Titta bara här!

Mmm... jag kan riktigt känna doften av läder. Tänk bara vilka texter jag skulle kunna skriva om jag hade en sådan att skriva i! Vill ha!

Deras laptopfodral är inte heller att leka med för den delen. Min Mac skulle bli urtjusig i en sådan här väska:

Är det någon annan som använder handskrivna anteckningsböcker idag och isåfall - har ni någon favorit? (Ja, jag erkänner villigt - jag kan aldrig få för många anteckningsböcker :-P och är ständigt på jakt efter nya.)