Eller kanske borde jag döpt det här inlägget till "Mina anteckningsböcker". För det ligger nog närmare sanningen.
Samtidigt som jag inhandlade min svarta Moleskine den där dagen på Bokmässan för ett par år sedan fick ett par blå, olinjerade böcker i mindre format följa med hem i väskan. Tanken var att de skulle fungera som ett komplement till den större anteckningsboken, vilket de också gjort. Kanske lite för bra till och med. Eftersom jag aldrig kom igång med att använda den svarta så blev det dessa jag använde istället. Enbart dessa.
Problemet, men också det som är bra med dem, är att de är små. Jag kan ha en i bakfickan när jag är i klassrummet. De får plats i min handväska, ja till och med i min nya plånbok. Men de är små. Ibland räcker de helt enkelt inte till och det blir plottrigt om man vill skriva något som tar upp lite plats. Slut tar de också ganska fort eftersom de inte har så många sidor. Men jag gillar dem. Mycket. De funkar till nästan allt, inte bara till framtida skrivaridéer och dylikt. Idag använder jag dem till det mesta - utom inköpslistor eller att-göra-listor. De kör jag alltid i digital form; men det är en helt annan historia som jag kan ta en annan gång. Men mina mindre moleskineböcker har jag både fyllt upp och ersatt sedan första inköpet. Det är ett gott betyg, känner jag.
Kanske är det lite av en kliché, det här med skrivande människor och deras Moleskines. Får väl ta och skylla på Hemingway då. Men det är något alldeles speciellt med dem. Från den rena, enkla designen till den gula tonen i pappret och inte minst känslan när man stryker med fingrarna över pärmen. Med största sannolikhet så kommer jag att hålla mig till mina Moleskines i många år framöver.
Om ni missat de tidigare inläggen på temat:
Del 1 hittar ni här.
Del 2 hittar ni här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar