Många dagar blir det #blogg100

Igår var det inte bara Internationella Autismdagen som utan också Internationella barnboksdagen. Dagen firas till minne av HC Andersens födelsedag och för att uppmärksamma barn- och ungdomslitteratur samt inspirera till läsning. Den instiftades av IBBY (International board on books for young people) som är en ideell organisation godkänd av Unesco. IBBY arbetar bland annat för alla barns rätt till böcker av god kvalitet, såväl litterärt som konstnärligt, men vill också bidra till förståelse mellan kulturer och människor genom barnlitteraturen. Här kan man läsa mer om IBBY.

Tänk vad en död hund kan ställa till med

Kände mig riktigt låg igår efter att ha läst responsen på min senaste inlämningsuppgift på skrivarkursen. Att jag skulle få kritik var jag övertygad om eftersom jag varken hade hunnit skriva igenom texten ordentligt eller fått ordning på strukturen. Men hellre det än att inte lämna in något alls kände jag när jag satt där måndag kväll klockan 21.42 och skrev så tangenterna glödde. Lite konstruktiv kritik kan jag ta, särskilt när jag vet att det bara är en halvfärdig text jag lämnar in. So far so good.

För trots att det inte var mycket mer än ett förstautkast jag lämnade in (nästan i varje fall) så fick jag en hel del positiv feedback på texten vad gäller språk, gestaltning, spänning och så vidare.

Nej, det som fick mig ur balans var något helt annat. Men att säga att jag inte var förberedd på det är kanske inte helt sant. Inte om jag ska vara ärlig. Jag visste att jag stack ut hakan den här gången men jag hade inte räknat med att så många skulle reagera som de gjorde.

Det som gjorde att några av (eller majoriteten kan jag väl erkänna) de andra deltagarna reagerade var att jag lät barnen i berättelsen hitta kroppen efter en död hund. Mina kurskamrater kände att det var lite väl magstarkt för barn att läsa. Om det hade gällt mindre barn hade jag varit benägen att hålla med dem men i mina tankar riktade jag texten till lite äldre barn i åldern 12 år och där känner jag att det inte är något större problem. Tänk bara på vad barn läser idag. Om jag skulle ta en runda i klassrummet där en sjätteklass håller till skulle jag hitta allt från Hungerspelen och Harry Potter till en hel del vuxenlitteratur och så kallad "cross over"-litteratur. I det sammanhanget har en död hundkropp inte mycket att komma med.

Som så ofta så började tankarna att snurra efter att jag hade läst alla inläggen. Jag kände att kanske är det här med att skriva för barn- och ungdomar inte min grej. Kanske är det meningen att jag ska lämna Trollsagan och Vampyrberättelsen åt sitt öde - att samla damm på hårddisken - och fokusera på noveller enbart. För om jag ska utgå ifrån mina kurskamraters reaktioner (och min kursledares också för den delen) så kräver åtminstone Vampyrberättelsen rejäla omskrivningar för att fungera som bok för den åldersgruppen jag hade tänkt mig. Mitt i allt detta tog orken och energin slut och luften gick ur mig. Det slutade med att jag la allt vad barn- och ungdomsskrivande åt sidan och ägnade dagen (de få stunder jag hade vill säga) åt min vampyrnovell. Där skulle jag åtminstone få skriva som jag själv ville och bre på med allt vad döda hundar och människor hette utan att riskera att skrämma någon från vettet.

Tänkte jag.

Men nu är det en gång så att det sällan blir som man tänkt sig. Novellutkastet jag skrev förra veckan förvandlades under gårdagen till en ganska fin novell utan vare sig smaskiga detaljer eller allt för mycket dödande. Om den kommer att ha någon chans i novelltävlingen har jag ingen aning om men en vampyrnovell är det likväl. En vampyrnovell som nu ska få vila ett par dagar så att jag kan se på den med friska ögon i helgen.

Kanske var det pausen från barn- och ungdomsskrivandet, kanske var det responsen från kursdeltagare som trillade in idag som gjorde det. Förändrade något. Jag vet inte. Men när jag idag gick in på skrivarkursens sida på Folkuniversitetet så fanns där faktiskt kursdeltagare som tänkte precis som jag när det kommer till barn- och ungdomslitteratur - barn klarar av mycket mer än vad vi vuxna ibland tror. Och framförallt så vill de läsa böcker som tar tag i dem och gör avtryck.

Så nej, jag har inte gett upp om min Vampyrberättelse. Inte än. Och nej, lite omskrivning skrämmer mig inte. Men om hunden får vara kvar? Det får tiden utvisa.

Bokhögen som följde mig hem

...från skolan där jag ibland arbetar.

Jag har lovat mig själv att läsa fler barn- och ungdomsböcker. Ingelin Angerborn är en författare som jag länge varit nyfiken på. Ska bli spännande att läsa hela tre böcker! En tidigare bok - Månfågel - har jag delvist läst då det varit högläsningsbok i en av klasserna där jag arbetar.  Det var också den som väckte mitt intresse.

Hm... är det förresten någon som kan urskilja det återkommande temat i min lilla boktrave? Om jag säger att den skulle kunna ses som lite research inför kommande skrivprojekt så kanske det blir lättare.