Det har varit en fruktansvärt lång vecka, tro det eller ej. Fastän den egentligen har varit kort. En vecka som kan beskrivas i ett enda ord: datastrul.
Det började med det webbaserade systemet där man ska lägga in sjätteklassarnas betyg. Först accepterades inte mitt inloggningsnamn. Sedan vägrade sidan att laddas och till sist fick jag bara en mängd felmeddelanden, det ena mer förvirrande än det andra. Fyra dagar av frustration och gnälliga påminnelsemail blev det innan jag äntligen kunde lägga in betygen idag på morgonen. Två dagar för sent. Bara för att komma hem och upptäcka att jag inte kommer in på min internetbank eftersom "Giltigt BankID saknas". Raskt försvann nästan en timme ner i ett svart hål av att försöka fixa det. Först i kön till bankens internetsupport och sedan på telefon med supporten för att försöka reda ut vad som hänt och därefter få installerat om alla säkerhetsprogram och annat tjafs.
Pust och stön! Nu är jag definitivt redo för helg.
Visar inlägg med etikett läraryrket. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett läraryrket. Visa alla inlägg
torsdag 5 juni 2014
onsdag 4 juni 2014
Just nu
I dag.
I den här stunden.
Längtar jag efter att sommarsemestern ska börja.
Allra helst genast.
Typ nu.
torsdag 1 maj 2014
Ja, jag är trött på att alltid få skulden
Det mesta som fladdrar förbi i mitt facebookflöde i form av länkar brukar jag bara skumma förbi annars skulle jag inte ha tid för något annat än att surfa runt på nätet. Men då och då dyker det upp länkar som leder till riktigt läsvärda och ibland till och med angelägna texter. Den här morgonen var ett sådant tillfälle.
Jag får väl erkänna att Marcus Birro kanske inte har varit en person som gjort något större intryck på mig med det han har skrivit tidigare, men i den här krönikan i Expressen slår han verkligen huvudet på spiken.
Läs själva!
Jag får väl erkänna att Marcus Birro kanske inte har varit en person som gjort något större intryck på mig med det han har skrivit tidigare, men i den här krönikan i Expressen slår han verkligen huvudet på spiken.
Läs själva!
måndag 28 april 2014
tisdag 8 april 2014
En läsande klass
Det här gör mig otroligt nyfiken.
För läsandet är och förblir grunden till allt det andra.
Oavsett vad alla experter tycker och tänker.
För läsandet är och förblir grunden till allt det andra.
Oavsett vad alla experter tycker och tänker.
måndag 7 april 2014
Ord och inga visor
Från barnboksförfattaren Martin Widmark.
Intressant och viktig debattartikel i DN Kultur idag.
Intressant och viktig debattartikel i DN Kultur idag.
lördag 22 mars 2014
Kunde bara inte motstå
Sitter och funderar på den här vampyrnovellen jag ska försöka få ihop till novelltävlingen. Då dök det här You Tube-klippet upp. Tänk om jag haft det på den tiden jag arbetade som svensklärare i min egen klass...
onsdag 12 mars 2014
Life is good.
Idag är en sådan där dag där jag är författare och frilansskribent på heltid. Något som bara inträffar varannan onsdag då jag de flesta andra dagar har fullt upp av lärarjobb, trollungar och allt annat som man man måste hantera i vardagen. Men varannan onsdag är jag en skrivande person - från det att jag kramar och pussar mina barn hej då på förskolan på morgonen tills dess att jag möts av deras glada leenden vid hämtning. De onsdagarna är mina och jag skulle aldrig orka utan dem. För det är under de här dagarna som fyller på mina förråd av kraft och energi.
Just den här onsdagen har jag varit iväg och gjort en intervju med en fantastisk konstnär som jag håller på att skriva en text om för ett reportage. Det var två timmar av mycket prat och många skratt över en kanna te och blåbärs- och kiwismoothies. Nu sitter jag här och skriver, tittar på fotografens bilder, funderar och skriver lite till. Om en liten stund ska utkastet få vila och jag ska gå över till den här veckans skrivuppgift på distanskursen. Någonstans där emellan ska jag klämma in lite läsning av de andra deltagarnas texter och kanske också kommentera en text eller två. Ingen stress. Ingen press. Bara skriva och njuta av lugnet här hemma. En arbetsdag kan inte bli mycket bättre än så här.
Faktiskt inte.
Life is good.
Just den här onsdagen har jag varit iväg och gjort en intervju med en fantastisk konstnär som jag håller på att skriva en text om för ett reportage. Det var två timmar av mycket prat och många skratt över en kanna te och blåbärs- och kiwismoothies. Nu sitter jag här och skriver, tittar på fotografens bilder, funderar och skriver lite till. Om en liten stund ska utkastet få vila och jag ska gå över till den här veckans skrivuppgift på distanskursen. Någonstans där emellan ska jag klämma in lite läsning av de andra deltagarnas texter och kanske också kommentera en text eller två. Ingen stress. Ingen press. Bara skriva och njuta av lugnet här hemma. En arbetsdag kan inte bli mycket bättre än så här.
Faktiskt inte.
Life is good.
lördag 8 mars 2014
Internationella kvinnodagen
I flera dagar har jag funderat fram och tillbaka på om jag skulle skriva något för att uppmärksamma den här dagen. Jag borde göra det. Alla som kallar sig feminister borde visa var de står en sådan här dag. Men kände att jag inte orkade. Tankar som: Varför ha en "kvinnodag" när feminism är något som borde vara en naturlig del av alla dagar? hade också smugit sig in. Inspirationen saknades helt enkelt och det finns så många som skriver om det bättre än jag. Men så läste jag den här artikeln i Amelia och kände - varför inte? Så här kommer mitt bidrag.
Mitt feministmoment:
Det finns många att välja på men när jag läste artikeln i Amelia så var det speciellt ett tillfälle som jag kom att tänka på. När jag i början av 2000-talet precis hade påbörjat min första fasta anställning som grundskolelärare blev jag kontaktad av en kurskamrat som ville ha lite tips på undervisningsmaterial. Eftersom jag hade varit ute och vikarierat under utbildningen så visste han att jag kunde hjälpa honom att komma igång. Vi hade gått samma utbildning med likartad inriktning och hade samma kompetens med undantag av att jag hade större undervisningserfarenhet eftersom hans enda kontakt med skolan under utbildningen hade varit praktiken. Den här första terminen skulle vi undervisa i samma ålderskategori och när vi pratade om våra anställningar så blev det snart uppenbart att han hade fått en lön som låg 3000 kronor över min - trots att jag ändå lyckats förhandla mig till en, vad jag hade förstått av andra kvinnliga kurskamraters erfarenheter, bra ingångslön. Varför? Ja, vad tror ni själva? Missförstå mig rätt nu, det är inte så att jag missunnar honom den lön han lyckades få. Tvärtom. Lärare är rejält underbetalda överlag - då som nu - och lönerna behöver höjas. Men att få en lön som låg så markant över vad en kvinnlig lärare i samma situation aldrig ens skulle kunna drömma om - enbart för att man råkar vara av "rätt" kön - det är inte och kommer aldrig att vara okej. Sverige är idag ett samhälle där män inte bara styr utan också har högre status än kvinnor. Som feminist ställer man sig bakom en värld där alla människor oavsett kön, religion, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och eventuella funktionshinder är lika mycket värda och har samma möjligheter i livet. Något som inte är fallet idag.
Därför är jag feminist:
Därför att allt annat är otänkbart så länge vi har ett samhälle där kvinnor inte anses vara lika mycket värda som män.
Därför borde du också vara det:
Att inte vara feminist är inte bara att ställa sig bakom det manssamhälle som Sverige fortfarande är utan också att blunda för den kamp som kvinnor i alla tider fört för att vi ska få de rättigheter vi har idag. Det är helt enkelt respektlöst.
Mitt feministmoment:
Det finns många att välja på men när jag läste artikeln i Amelia så var det speciellt ett tillfälle som jag kom att tänka på. När jag i början av 2000-talet precis hade påbörjat min första fasta anställning som grundskolelärare blev jag kontaktad av en kurskamrat som ville ha lite tips på undervisningsmaterial. Eftersom jag hade varit ute och vikarierat under utbildningen så visste han att jag kunde hjälpa honom att komma igång. Vi hade gått samma utbildning med likartad inriktning och hade samma kompetens med undantag av att jag hade större undervisningserfarenhet eftersom hans enda kontakt med skolan under utbildningen hade varit praktiken. Den här första terminen skulle vi undervisa i samma ålderskategori och när vi pratade om våra anställningar så blev det snart uppenbart att han hade fått en lön som låg 3000 kronor över min - trots att jag ändå lyckats förhandla mig till en, vad jag hade förstått av andra kvinnliga kurskamraters erfarenheter, bra ingångslön. Varför? Ja, vad tror ni själva? Missförstå mig rätt nu, det är inte så att jag missunnar honom den lön han lyckades få. Tvärtom. Lärare är rejält underbetalda överlag - då som nu - och lönerna behöver höjas. Men att få en lön som låg så markant över vad en kvinnlig lärare i samma situation aldrig ens skulle kunna drömma om - enbart för att man råkar vara av "rätt" kön - det är inte och kommer aldrig att vara okej. Sverige är idag ett samhälle där män inte bara styr utan också har högre status än kvinnor. Som feminist ställer man sig bakom en värld där alla människor oavsett kön, religion, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och eventuella funktionshinder är lika mycket värda och har samma möjligheter i livet. Något som inte är fallet idag.
Därför är jag feminist:
Därför att allt annat är otänkbart så länge vi har ett samhälle där kvinnor inte anses vara lika mycket värda som män.
Därför borde du också vara det:
Att inte vara feminist är inte bara att ställa sig bakom det manssamhälle som Sverige fortfarande är utan också att blunda för den kamp som kvinnor i alla tider fört för att vi ska få de rättigheter vi har idag. Det är helt enkelt respektlöst.
torsdag 20 februari 2014
Borde kanske bitit mig i tungan
Att jag avskyr särskrivning är ingen hemlighet. Inte heller att det stör mig något enormt när folk misshandlar ordklassen pronomen genom att till exempel säga eller skriva "han" där det ska vara "honom" eller blandar ihop "de" och "dem". Men bland det allra värsta jag vet är när människor använder sig av ord som inte existerar i tron att de faktiskt gör det. Särskilt retar det mig när de gör det på ett sådant sätt att det är uppenbart att de själva tror sig ha ett bättre språk än vad de har och att de genom att svänga sig med just det ordet vill visa detta för andra.
(Språknörd? Vem? Jag? Förstår inte vad ni talar om.)
Ett av de ord som retat gallfeber på i flera år nu är användningen av ordet "oeffektiv" - ett ord som inte existerar idag. Jag minns en konferens på jobbet för ett antal år sedan när en dåvarande kollega skulle hålla ett anförande om vikten av att ge elever goda kunskaper i svenska språket och läsförståelse. Notera det: goda språkkunskaper i svenska. När människan för sjunde gången på mindre än tio minuter - med eftertryck - hävde ur sig ordet "oeffektiv" ville jag ställa mig upp och skrika "Det finns inget som heter oeffektiv! Det heter ineffektiv!"
Den gången bet jag mig i tungan.
Häromdagen satt jag i möten. Ett av dem var på min sons förskola och med på det mötet var en specialpedagog. Notera det: en specialpedagog. En person som enligt mig borde ha åtminstone basala kunskaper i språkvård. När hon på fullaste allvar kläckte ur sig ordet "oeffektiv" kunde jag inte hålla mig längre utan sa:
Det finns inget ord som heter så - det heter ineffektiv.
Kanske borde jag bitit mig i tungan. Kanske inte. Jag vet inte. Det jag vet är att ibland kan ett enda ord bli en gång för mycket.
(Språknörd? Vem? Jag? Förstår inte vad ni talar om.)
Ett av de ord som retat gallfeber på i flera år nu är användningen av ordet "oeffektiv" - ett ord som inte existerar idag. Jag minns en konferens på jobbet för ett antal år sedan när en dåvarande kollega skulle hålla ett anförande om vikten av att ge elever goda kunskaper i svenska språket och läsförståelse. Notera det: goda språkkunskaper i svenska. När människan för sjunde gången på mindre än tio minuter - med eftertryck - hävde ur sig ordet "oeffektiv" ville jag ställa mig upp och skrika "Det finns inget som heter oeffektiv! Det heter ineffektiv!"
Den gången bet jag mig i tungan.
Häromdagen satt jag i möten. Ett av dem var på min sons förskola och med på det mötet var en specialpedagog. Notera det: en specialpedagog. En person som enligt mig borde ha åtminstone basala kunskaper i språkvård. När hon på fullaste allvar kläckte ur sig ordet "oeffektiv" kunde jag inte hålla mig längre utan sa:
Det finns inget ord som heter så - det heter ineffektiv.
Kanske borde jag bitit mig i tungan. Kanske inte. Jag vet inte. Det jag vet är att ibland kan ett enda ord bli en gång för mycket.
torsdag 6 februari 2014
Sista arbetsdagen
...på hela 10 dagar var en av de längsta arbetsdagarna på länge. Men nu är det här och efterlängtat är bara förnamnet. Och nu ska här skrivas så tangentbordet ryker och fingrarna glöder. Skrivas och redigeras och skrivas lite till. Med en Trollsaga som ska redigeras klart, en skrivarkurs som väntar runt hörnet och huvudet späckat med idéer som tumlar runt i väntan på att få släppas ut i det fria så kommer jag inte att sitta sysslolös. Med andra ord - sportlovet är här.
På sätt och vis alltså...
På sätt och vis alltså...
måndag 3 februari 2014
fredag 31 januari 2014
Mina nya betaläsare
Jag har sagt det förr men jag säger det igen: det här året SKA redigeringen av Trollsagan bli klar. Annars deleatar jag hela mappen. Eller inte. Vem vet. Poängen är att jag är djävulskt trött på att ha den hängande över mitt huvud (Ja ja, jag inser att det är jag själv som hängt upp den där.) samtidigt som jag tror på berättelsen. Tror på att den förtjänar att komma ut i bokformat och inte bli liggande på en hårddisk medan dammtussarna har konferens i hörnen. Så i vår ska sprickorna tätas och alla trådar sys in och den ska bli klar. Punkt.
För att ge mig själv den mentala sparken i ändalykten som behövs så har jag tagit till två åtgärder. Den ena är givetvis distanskursen Att skriva för barn som jag ska påbörja om ett par veckor. Spännande och lite pirrigt får väl erkännas. Det var ändå några år sedan jag gick en skrivarkurs senast. Typ... före barnen. Liksom. Men jag hoppas förstås att det ska ge mig den inspiration och kraft jag behöver men kanske också lite konstruktiva råd och tips.
Den andra "åtgärden" är egentligen inget som jag kommit på själv utan en situation som uppstod lite spontant en dag när jag hade avslutat en lektion med en av mina klasser i år fem. Eleverna, som vet att jag skriver, har länge frågat efter att få läsa något och då tänker de givetvis på någon av kapitelböckerna. En reseskildring är så klart inte lika lockande för en tio-elvaåring. Jag har fram tills nu duckat frågan med svävande svar som "njae, vi har annat vi måste igenom först" och "kanske längre fram om tid finns" eftersom jag inte riktigt känt att någon av de två manuskripten som jag har och som är någorlunda klara är i tillräckligt läsbart skick. (Läs: jag har fegat.) Men just där och då trillade slanten ner hos mig. Varför inte?
Varje torsdag har jag ett kort pass i svenska som jag egentligen inte riktigt vet vad jag ska göra av då jag inte är klassens huvudlärare i ämnet. Det jag vet att de behöver (precis som alla elever) och det som jag också har planerat att syssla med den stunden är - läsning och läsförståelse. Så varför inte använda min egen text istället för en av skolbibliotekets? Eleverna var ju redan helt inne på detta så för mig var det bara att säga ja och amen.
Vinsten för mig blir att jag får en deadline som jag inte kan missa utan att göra en hel klass besviken. Varje torsdag måste jag ha hunnit gå över och skriva igenom det antal sidor som jag planerar att läsa och diskutera i klassen den dagen. Jag kommer inte undan. Jag får också en möjlighet att på ett naturligt sätt läsa min Trollsaga högt så att jag kan se var texten hakar upp sig, var det inte flyter på i språket, något som jag ändå skulle ha gjort hemma. Så det var med dessa två tankar som jag gick in i projektet och började läsa Trollsagan för klassen för några veckor sedan.
För eleverna blir det här ett lite extra spännande sätt att arbeta med läsning eftersom de blir de första som får höra berättelsen. Givetvis känner de sig utvalda och tar sin uppgift på största allvar eftersom de förstår att de får vara delaktiga i en skrivprocess - på riktigt. Några krav på att eleverna ska komma med en massa klokheten och andra synpunkter på själva texten som jag kan ha nytta av i mitt redigeringsarbete har jag inte utan först och främst har jag tänkt att vi ska diskutera eventuella svåra ord och andra vanliga frågor på temat läsförståelse. Men som den sprudlande och kreativa grupp tjejer och killar de är så har jag redan fått både en och två tankeställningar att fundera över. Jag kan dock inte säga att jag är förvånad och jag ser verkligen fram emot nästa torsdag.
För att ge mig själv den mentala sparken i ändalykten som behövs så har jag tagit till två åtgärder. Den ena är givetvis distanskursen Att skriva för barn som jag ska påbörja om ett par veckor. Spännande och lite pirrigt får väl erkännas. Det var ändå några år sedan jag gick en skrivarkurs senast. Typ... före barnen. Liksom. Men jag hoppas förstås att det ska ge mig den inspiration och kraft jag behöver men kanske också lite konstruktiva råd och tips.
Den andra "åtgärden" är egentligen inget som jag kommit på själv utan en situation som uppstod lite spontant en dag när jag hade avslutat en lektion med en av mina klasser i år fem. Eleverna, som vet att jag skriver, har länge frågat efter att få läsa något och då tänker de givetvis på någon av kapitelböckerna. En reseskildring är så klart inte lika lockande för en tio-elvaåring. Jag har fram tills nu duckat frågan med svävande svar som "njae, vi har annat vi måste igenom först" och "kanske längre fram om tid finns" eftersom jag inte riktigt känt att någon av de två manuskripten som jag har och som är någorlunda klara är i tillräckligt läsbart skick. (Läs: jag har fegat.) Men just där och då trillade slanten ner hos mig. Varför inte?
Varje torsdag har jag ett kort pass i svenska som jag egentligen inte riktigt vet vad jag ska göra av då jag inte är klassens huvudlärare i ämnet. Det jag vet att de behöver (precis som alla elever) och det som jag också har planerat att syssla med den stunden är - läsning och läsförståelse. Så varför inte använda min egen text istället för en av skolbibliotekets? Eleverna var ju redan helt inne på detta så för mig var det bara att säga ja och amen.
Vinsten för mig blir att jag får en deadline som jag inte kan missa utan att göra en hel klass besviken. Varje torsdag måste jag ha hunnit gå över och skriva igenom det antal sidor som jag planerar att läsa och diskutera i klassen den dagen. Jag kommer inte undan. Jag får också en möjlighet att på ett naturligt sätt läsa min Trollsaga högt så att jag kan se var texten hakar upp sig, var det inte flyter på i språket, något som jag ändå skulle ha gjort hemma. Så det var med dessa två tankar som jag gick in i projektet och började läsa Trollsagan för klassen för några veckor sedan.
För eleverna blir det här ett lite extra spännande sätt att arbeta med läsning eftersom de blir de första som får höra berättelsen. Givetvis känner de sig utvalda och tar sin uppgift på största allvar eftersom de förstår att de får vara delaktiga i en skrivprocess - på riktigt. Några krav på att eleverna ska komma med en massa klokheten och andra synpunkter på själva texten som jag kan ha nytta av i mitt redigeringsarbete har jag inte utan först och främst har jag tänkt att vi ska diskutera eventuella svåra ord och andra vanliga frågor på temat läsförståelse. Men som den sprudlande och kreativa grupp tjejer och killar de är så har jag redan fått både en och två tankeställningar att fundera över. Jag kan dock inte säga att jag är förvånad och jag ser verkligen fram emot nästa torsdag.
fredag 17 januari 2014
Om frälsningsläror och förändringshysteri
Som man förväntas säga ja och amen till utan att själv reflektera. Tänk om vi lärare bara fick koncentrera oss på att få göra det vi är utbildade för. I lugn och ro. Utan att vrida in och ut på oss själva i processen.
HIttade det här i listan över årets mest lästa Lr-bloggar: Klockrent!
HIttade det här i listan över årets mest lästa Lr-bloggar: Klockrent!
tisdag 7 januari 2014
Idag har jag
Inte bara gått i närkamp med en HLR-docka
utan också släckt en mindre eldsvåda.
Vad gör inte en lärare för att vara förberedd inför elevernas återkomst...
utan också släckt en mindre eldsvåda.
Vad gör inte en lärare för att vara förberedd inför elevernas återkomst...
Kunde inte sagt det bättre själv
Tror inte jag skulle kunna komma i närheten ens. Läs författaren och läraren Pernilla Alms blogginlägg om känslorna inför årets skolstart. Hon uttrycker det jag vet många lärare runt om i landet just nu känner. Jag hör definitivt till dessa.
måndag 6 januari 2014
Kraftsamling kring läsning
I Sverige saknar 23 procent av tonåringarna grundläggande kunskaper i läsförståelse, enligt den senaste PISA-undersökningen.
Läser jag.
En kraftsamling kring läsning efterfrågas av diverse experter.
Om det fortsätter så här - kommer det ens att finnas någon som är läskunnig nog för att ta sig igenom en skönlitterär bok om några decennier?
Undrar jag. Som författare.
Som lärare känner jag mig enbart påhoppad. För ingen har väl undgått att lärarna är de nya slagpåsarna i samhället?
Läser jag.
En kraftsamling kring läsning efterfrågas av diverse experter.
Om det fortsätter så här - kommer det ens att finnas någon som är läskunnig nog för att ta sig igenom en skönlitterär bok om några decennier?
Undrar jag. Som författare.
Som lärare känner jag mig enbart påhoppad. För ingen har väl undgått att lärarna är de nya slagpåsarna i samhället?
torsdag 19 december 2013
Nu är det slut
För resten av det här året och lite till ska jag inte göra något av följande:
Jag ska inte sätta några fler betyg.
Jag ska inte skriva fler LPP:er.
Jag ska inte rätta några läxförhör.
Jag ska inte försöka lära elever om Treriksröset och Smygehuk.
Jag ska inte försöka förklara hur man ritar ett träd när jag inte har en aning om hur man ritar ett träd.
Jag ska inte jaga längs korridorer efter de som är ovilliga.
Jag ska inte tjata och gnata, inte traggla och älta.
Jag ska inte försvinna under berget av papper på mitt skrivbord eller drunkna i datorns inbox.
Jag ska inte lägga meningslösa timmar på det som aldrig blir något av ändå.
Jag ska inte resignera.
Jag ska inte explodera.
Istället ska jag göra följande:
Jag ska koka julgröt och grilla julskinka.
Jag ska dricka glögg och knapra pepparkakor.
Jag ska klä en gran eller två.
Jag ska slå in mängder av paket och se på när barnen öppnar dem.
Jag ska trösta när tomten skrämmer.
Jag ska längta efter snön som kanske kommer.
Jag ska skriva så tangentbordet glöder och fingrarna ryker.
Jag ska läsa travar av böcker - både högt och tyst.
Jag ska mysa i sängen om morgonen medan jag lyssnar till barnen som vaknar.
Jag ska sitta i köket med en kopp te och titta ut.
Jag ska krama mina små tills de tröttnar.
Jag ska sova.
Japp. Höstterminen är till ända för min del och jullovet har tagit vid.
Va sa?
Jag sa:
HÖRDE NI?
Jag ska inte sätta några fler betyg.
Jag ska inte skriva fler LPP:er.
Jag ska inte rätta några läxförhör.
Jag ska inte försöka lära elever om Treriksröset och Smygehuk.
Jag ska inte försöka förklara hur man ritar ett träd när jag inte har en aning om hur man ritar ett träd.
Jag ska inte jaga längs korridorer efter de som är ovilliga.
Jag ska inte tjata och gnata, inte traggla och älta.
Jag ska inte försvinna under berget av papper på mitt skrivbord eller drunkna i datorns inbox.
Jag ska inte lägga meningslösa timmar på det som aldrig blir något av ändå.
Jag ska inte resignera.
Jag ska inte explodera.
Istället ska jag göra följande:
Jag ska koka julgröt och grilla julskinka.
Jag ska dricka glögg och knapra pepparkakor.
Jag ska klä en gran eller två.
Jag ska slå in mängder av paket och se på när barnen öppnar dem.
Jag ska trösta när tomten skrämmer.
Jag ska längta efter snön som kanske kommer.
Jag ska skriva så tangentbordet glöder och fingrarna ryker.
Jag ska läsa travar av böcker - både högt och tyst.
Jag ska mysa i sängen om morgonen medan jag lyssnar till barnen som vaknar.
Jag ska sitta i köket med en kopp te och titta ut.
Jag ska krama mina små tills de tröttnar.
Jag ska sova.
Japp. Höstterminen är till ända för min del och jullovet har tagit vid.
Va sa?
Jag sa:
JULLOVET ÄR HÄR NU!
torsdag 28 februari 2013
Lärarvardag med hjärta
Tiden bara försvinner under mig medan bloggandet har fått vika undan för livet. Ibland får det helt enkelt bara vara så. Ett tag.
Under tiden...
Så här roligt hade mitt lärarjag idag.
Under tiden...
Så här roligt hade mitt lärarjag idag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)