lördag 8 mars 2014

Internationella kvinnodagen

I flera dagar har jag funderat fram och tillbaka på om jag skulle skriva något för att uppmärksamma den här dagen. Jag borde göra det. Alla som kallar sig feminister borde visa var de står en sådan här dag. Men kände att jag inte orkade. Tankar som: Varför ha en "kvinnodag" när feminism är något som borde vara en naturlig del av alla dagar? hade också smugit sig in. Inspirationen saknades helt enkelt och det finns så många som skriver om det bättre än jag. Men så läste jag den här artikeln i Amelia och kände - varför inte? Så här kommer mitt bidrag.

Mitt feministmoment:
Det finns många att välja på men när jag läste artikeln i Amelia så var det speciellt ett tillfälle som jag kom att tänka på. När jag i början av 2000-talet precis hade påbörjat min första fasta anställning som grundskolelärare blev jag kontaktad av en kurskamrat som ville ha lite tips på undervisningsmaterial. Eftersom jag hade varit ute och vikarierat under utbildningen så visste han att jag kunde hjälpa honom att komma igång. Vi hade gått samma utbildning med likartad inriktning och hade samma kompetens med undantag av att jag hade större undervisningserfarenhet eftersom hans enda kontakt med skolan under utbildningen hade varit praktiken. Den här första terminen skulle vi undervisa i samma ålderskategori och när vi pratade om våra anställningar så blev det snart uppenbart att han hade fått en lön som låg 3000 kronor över min - trots att jag ändå lyckats förhandla mig till en, vad jag hade förstått av andra kvinnliga kurskamraters erfarenheter, bra ingångslön. Varför? Ja, vad tror ni själva? Missförstå mig rätt nu, det är inte så att jag missunnar honom den lön han lyckades få. Tvärtom. Lärare är rejält underbetalda överlag - då som nu - och lönerna behöver höjas. Men att få en lön som låg så markant över vad en kvinnlig lärare i samma situation aldrig ens skulle kunna drömma om - enbart för att man råkar vara av "rätt" kön - det är inte och kommer aldrig att vara okej. Sverige är idag ett samhälle där män inte bara styr utan också har högre status än kvinnor. Som feminist ställer man sig bakom en värld där alla människor oavsett kön, religion, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och eventuella funktionshinder är lika mycket värda och har samma möjligheter i livet. Något som inte är fallet idag.

Därför är jag feminist:
Därför att allt annat är otänkbart så länge vi har ett samhälle där kvinnor inte anses vara lika mycket värda som män.

Därför borde du också vara det:
Att inte vara feminist är inte bara att ställa sig bakom det manssamhälle som Sverige fortfarande är utan också att blunda för den kamp som kvinnor i alla tider fört för att vi ska få de rättigheter vi har idag. Det är helt enkelt respektlöst.

2 kommentarer:

  1. En liknande erfarenhet har jag. Jag jobbade som högstadielärare och hade då närmare 16 års erfarenhet, bl.a. av undervisning av andra lärare (biståndsarbete under tre år). En dag anställdes en manlig lärare med undervisning i precis samma ämnen som jag. Vi pratade en hel del eftersom han behövde hjälp med att sätta sig in i arbetet. Han hade fyra års lärarerfarenhet och jag undrade hur mycket han fick i lön. Svaret blev 3 000 kr mer än jag! Självklart gick jag till min rektor (då en man) och undrade hur det kunde komma sig att löneskillnaden var så stor - och på "fel" håll. Han lovade att titta över min lön och någon vecka därefter fick jag en höjning på - 1000 kr. Tyvärr gick jag inte vidare med saken och ångrar mig idag. Ett år därefter slutade den andre läraren.

    SvaraRadera
  2. Det är inte klokt så ofta jag hör den hör typen av berättelser om löneskillnader. Ibland känns det som om det är allmänt accepterat inom vårt yrke att män per automatik får mer i lön. Hör ofta argument som: Men det behövs mer män inom skolan. Visst. Men höj lönerna allmänt då så lockas mer män till yrket utan att det går ut över deras kvinnliga kollegor.
    Tycker det var strongt gjort av dig att gå till rektorn och lyckas få höjd lön :-) Härligt!

    SvaraRadera