När jag inte läser

Så fungerar inte livet. Inte för mig. Läsandet är den plats där jag hämtar energi och inspiration; allt det jag behöver för att orka hantera det som livet slänger på mig. Allt det där som drar ner och stjäl kraften från mig, det minskar i betydelse när jag tar mig tid att läsa. Jag behöver läsa för att kunna andas.

Förra året hade jag inte något läsmål. Det ångrar jag inte. Jag brukar inte behöva några läsmål eftersom läsandet brukar finnas där ändå på ett naturligt sätt. Men förra året hände något som gjorde att läsningen försvann iväg från mig. Det är något jag ångrar desto mer. När jag ser tillbaka på 2013 så kan jag inte skylla allt det svåra på att jag inte läste. Självfallet inte. Men att det  påverkade mig, det kan jag säga. För varje gång jag öppnar en bok och börjar läsa så blir luften jag andas lättare. Någon sa för flera år sedan att se film är en form av eskapism - ett sätt att fly undan vardagen - och att vi alla behöver någon form av eskapism. Men att läsandet skulle vara en form av eskapism enbart håller jag inte med om. Inte för mig åtminstone. Dess betydelse är oändligt mycket större än så. Läsandet suddar ut allt det som kräver och kväver och ersätter det med tankar, känslor och kunskaper som föder kreativitet och glädje. Läsandet fyller upp de tomrum som allt det svarta lämnar efter sig och som annars hotar att växa och ta över. När jag valde att inte läsa, för det är ett val vare sig det är medvetet eller omedvetet, så valde jag att släppa fritt allt det negativa och låta det äta upp mig inifrån.

Sedan ett antal år tillbaka för jag läsdagbok. Inget märkvärdigt, en enkel röd och svart bok som jag köpt i en bokhandel. I den antecknar jag: titel, författare, datum då jag läst ut boken och någon liten kommentar. Jag har skrivit om den tidigare. I min läsdagbok kan jag gå tillbaka och se hur många böcker jag läst varje år. Sedan trollungarna föddes har det blivit färre böcker, det är givet. Men om jag jämför det antal böcker jag läst ett visst år med hur jag orkat ta mig igenom det året så blir det otäckt tydligt. De år jag läst minst antal böcker är också de år då jag haft svårare att orka med det som livet valt att utsätta mig för.

Jag har inget uttalat läsmål för det här året. Om jag hade det skulle jag bara hänga upp mig på antalet böcker och bli besviken när jag inte når det mål jag satt upp. För man kan aldrig veta vad som kommer att hända, vilka händelser och  människor som kommer att lägga sig i vägen för läsandet. När livet tar över. Det jag har är en stark önskan om att alltid ha en påbörjad bok liggande bredvid sängen så att jag alltid har något att läsa - även om det bara blir några rader varje kväll. För i år ska jag läsa. Hur många böcker det blir får tiden utvisa. Men läsa - det ska jag.