Mormors porslinsblomma

När jag kom in i köket den här morgonen möttes jag av en doft jag kände igen. En doft som jag inte känt på flera år. En doft av barndom. Min egen. När min mormor gick bort strax före nyår hade hon stående på fönsterkarmen i sitt lilla rum på vårdhemmet tre stora exemplar av Hoya carnosa - Porslinsblomma. Idag trängs de i mitt köksfönster tillsammans med några av mina egna hoyor. En gång hade jag inte mindre än 74 stycken olika arter men antalet har krympt drastiskt de senaste åren. Inte heller blommar de särskilt ofta. Jag hinner helt enkelt inte med dem på samma sätt längre. Men mormors tre praktexemplar - dem ska jag sköta med silkesvantar. För varje gång jag ser på dem så påminns jag om henne. Varje gång jag möts av doften från en blommande carnosa så förs jag tillbaka i tiden till barndomens många och långa lov hos mormor. För varje blommande porslinsblomma är mormor för mig.

Jag är inte någon fotograf och bilden gör inte blommorna rättvisa på långa vägar men ändå... Visst är de underbart vackra?