... att den här novellen på temat skräck inte kommer att bli färdigskriven i tid. Även om den är på gång. För det är den, det känner jag. Den ligger där och lurar någonstans mitt ibland alla de skrivna orden och rätt vad det är kommer den att hoppa fram och bara finnas där. Men chansen att det händer innan måndag är näst intill obefintlig just nu. Inte med en febrig trollunge och en värkande hals som skvallrar om att ännu en förkylning är på väg att göra sitt intåg - lagom till påsklovet.
Det finns två sorters noveller, eller kanske två sätt att skriva noveller på snarare. Åtminstone är det så för mig, när jag skriver.
Den ena är den som dyker rakt på i nästan färdigt skick. Bara sådär. Jag vaknar upp en morgon och så bara finns den där. Redo att skrivas ner. Eller så ser jag eller hör någonting som sätter igång fantasin och novellen börjar formas framför mina ögon och innan jag vet ordet av så ligger den där fix och färdig att sättas på pränt. De novellerna älskar jag.
Sedan finns det de där andra. De som är lite mer svåråtkomliga. Noveller och berättelser som måste värkas fram. Jag vet att de finns där och jag har ett vagt hum om vad de ska handla om men själva formen är ännu obestämd. Den måste skrivas fram. Så jag skriver och skriver för att sedan, när jag hittar novellen mitt upp i alla ord, stryka nästan allt jag skrivit fram tills dess och börja om från början. Och det är där som novellen hittar sin form. De här novellerna älskar jag också. Fast på ett annat sätt för de kräver så otroligt mycket av mig och jag får anstränga mig så för att fånga dem. Men det är de värda.
Till dessa senare hör skräcknovellen jag börjat skriva till Mörkerdottir förlags novelltävling. Tävlingen går ut på att skriva en novell utifrån en bild som de lagt ut på hemsidan. När jag började skriva hade jag ingen klar tanke vad jag skulle skriva om utan började bara spåna lite utifrån bilden och skriva ner det i ett worddokument. Långsamt började en tanke utkristalliseras och snart förstod jag vad novellens kärna skulle bli. So far so good. Men sedan började arbetet med att hitta den yttre formen, handlingen och det har tagit tid. Jag har kommit en bit på väg men har en lång bit kvar, alltför lång för att jag ska hinna tills på måndag som är deadline. Ännu har jag bara en vag bild av hur den kommer att bli men för varje gång jag skriver kommer jag ett steg närmare. Så jag kommer att fortsätta arbeta med den här novellen. Det är den värd. Och kanske, kanske, så kan den få komma till användning någon annan gång. I någon annan tävling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar