Friår = skrivår

För några år sedan ansökte jag om ett så kallat "friår" från mitt arbete som lärare. Jag tror att det året var ett av de sista åren som man kunde ansöka om det så jag var verkligen ute i sista minuten. Efter bara några år i läraryrket kände jag mig både fysiskt och psykiskt slutkörd. Att stiga ur sängen på morgonen var en kamp. Jag fick uppbringa all den energi jag hade kvar för att ta mig ut genom dörren och promenera den korta sträckan bort till skolan där jag arbetade och fortfarande arbetar när jag inte är hemma med mina barn. Det som gjorde att jag faktiskt tog mig igenom de sista månaderna innan friårets början var så klart mina härliga elever, men framför allt det faktum att jag visste att det var fråga om en begränsad tid. Det fanns ett slut inom synhåll. Så snart jag steg innanför dörren hemma igen efter jobbet kollapsade jag i soffan oförmögen att göra någonting. När mina elever fortfarande satt med sina läxor eller åt middag sov jag sedan länge. Även helgerna sov jag mig igenom om jag kunde. Men hur mycket  jag än sov blev jag aldrig utsövd. Så här i efterhand så kan jag se att om jag inte fått den fristen som ett friår innebär så vet jag inte var jag hade slutat.

De första månaderna av min ledighet minns jag knappt. Jag sov, åt och satt framför teven men vad jag tittade på har jag ingen aning om. Sommaren försvann i en dimma av konstant trötthet. Men lagom till höstens skolstart började jag så smått att vakna upp igen. Långsamt. Känslan av att slippa behöva stiga upp på morgonen för att gå till jobbet gav mig energi nog att komma igång och ta itu med dagen jag hade framför mig. Det var också då skrivandet kom tillbaka in i mitt liv på allvar. De senaste åren hade jag vid sidan av lärarjobbet skrivit en del artiklar på frilansbasis. Jag hade även gått en skrivarkurs som hette "Kom igång och skriv!" Men nu kände jag att det var dags att ta itu med skrivandet en gång för alla. Det var ju ändå det som varit tanken med friåret - att jag skulle ge mig själv en chans att satsa på skrivandet på heltid.

Bland det första jag gjorde var att anmäla mig till en internetbaserad kurs i novellskrivande som blev en riktig kick start för inspirationen och kreativiteten. När jag inte arbetade med mina skrivuppgifter där lusläste jag skrivarsidor och bloggar på nätet för att få ännu mer inspiration. Jag letade upp alla skrivartävlingar jag kunde hitta, gjorde alla möjliga skrivövningar regelbundet, deltog i Nanowrimo för första gången och påbörjade mer än ett barnboksmanus och ett antal noveller. Och så läste jag. Läste och läste, mängder av romaner och novellsamlingar. Men det som blev mest symboliskt för mitt beslut att satsa var att jag tog steget fullt ut och startade egen firma som frilansskribent.

När jag ser tillbaka på mitt friår så känner jag att det var ett av det bästa beslut jag någonsin tagit när jag skickade in den ansökan. För mig blev det ett produktivt år. Under de tolv månaderna (jag räknar inte de första sommarmånaderna som jag sov bort) skrev jag två barnboksmanus (varav ett för en tävling), ett halvfärdigt manus till en ungdomsbok (som får bli ett framtida projekt att skriva klart), ett halvt dussin färdigskrivna noveller, startade eget företag och skrev flera artiklar som jag sålde samt deltog i ett antal olika skrivartävlingar. För att inte nämna ett oräkneligt antal påbörjade skrivarprojekt att jobba vidare med när andan faller på. Med tanke på hur nära botten jag var när friåret tog sin början så känner jag mig supernöjd med hur det slutade. För mig blev friår synonymt med skrivår :-)