Ibland händer det. Bara så där. Idag var en sådan dag. Jag fick jag ett par timmars skrivtid mitt på dagen helt utan avbrott. Något som nästan aldrig händer på helgen. Jag har för länge sedan resignerat och insett att skriva, det får jag göra på vardagarna. Men hur det nu var så slocknade båda barnen som två ljus - samtidigt. Något som nästan heller aldrig händer. Så det var bara att kasta sig in i texten och hoppas att det varade. Och det gjorde det. Orden kom och texten flöt på. Ett helt kapitel klarades av, bara så där.
Som alltid när jag får möjlighet att sitta ner i lugn och ro, helt för mig själv och bara skriva, så får jag en otrolig energikick efteråt. Allt som jag inte hunnit med, allt som skjutits upp och på framtiden och allt som samlat damm i något bortglömd vrå dras fram och ut och upp i ljuset. Det är en ganska härlig känsla. Skrotlådan i den gamla skänken i hallen är nu upprensad och organiserad, köksgolvet skiner och ett monterat såväl som dekorerat (Nåja... det beror kanske på hur man definierar "dekorera" då men okej, låt gå för det.) pepparkakshus väntar på att få pryda sin plats någonstans i huset.
Det är konstigt. Jag känner mig faktiskt ganska effektiv nu när den här dagen går mot sitt slut. :-) Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera över hur mycket jag skulle kunna hinna med om jag fick möjlighet att skriva ostört varje dag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar