... och som vanligt utan att jag hunnit med det som var planerat.
Ett samtal som jag dragit mig för att ringa blev uppskjutet. Åtminstone tills nästa vecka. På begäran av lillkillens habiliteringsteam. Tror dock inte att jag kommer undan det. Men det får den här veckan utvisa. Ska bli spännande att se... eller kanske ändå inte. Jag börjar så smått att tröttna på att inget händer på den fronten. Och framförallt ser jag inte fram emot att gå en hel vecka och veta att jag har ett samtal framför mig som så mycket hänger på. Ett samtal där jag måste vara hård och tuff. Krävande. Gillar inte den sortens samtal. De ger mig en klump i magen.
Ett annat samtal hans aldrig med innan klockan slog kväll så det får tas itu med i morgon. Måste tas itu med. Det hade varit skönt om det varit avklarat. Gillar inte den här sortens samtal heller.
Ett tredje samtal blev faktiskt av. Hur underligt det än kan låta. Noahs läkare - doktor Longo Vital som hon skämtsamt kallas här hemma då jag gillar att leka med ord - ringde tillbaka till slut. Och hur underligt det än kan låta så är hon och jag helt överens om att hjärtavdelningen på Drottning Silvias Barnsjukhus inte bör släppa alla kontroller av lillkillens hjärta. Dr. Longo Vital backar och stöttar. Ny remiss kommer att skrivas. Finally!
Den så kallade habiliteringskonferensen med lillkillens förskola blev också av. Men om vi kom fram till något vettigt vet jag fortfarande inte. Samma gamla svammel som alltid i de här sammanhangen. Jag tog i varje fall chansen att - återigen - tala om för Noahs habiliteringsteam att jag önskar ordentlig handledning och inte det här duttande utan riktning och mål, utan substans, som det här året har handlat om. Det gick faktiskt lättare än jag hade väntat mig. (Kanske börjar jag bli lite för duktig på att spela bitch?) Får se om det går in den här gången. Vore kanske lite underligt om det inte gör det med tanke på att jag, om inte hotade så målade upp alternativa scenarion för hur Noah ska få den handledning han behöver. Alternativ som kanske är mindre smickrande för Habiliteringen. (Japp. Definitivt för duktig på det.) Får hoppas det sätter lite eld i baken på dem...
Efter en sådan här dag är jag helt dränerad på energi. Det har varit allt för många av dem på sistone. Kanske är det därför kroppen strejkar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar