Gömda och glömda fynd

Det bästa med att byta till en ny dator är alla spännande fynd man gör när man rensar sin gamla. På min gamla PC som stått oanvänd och samlat damm i flera år hittade jag några förstautkast till barnböcker som jag skrev för ett antal år sedan och som jag sedan lyckades med konststycket att glömma bort. Eller åtminstone näst intill. Ett av dem fångade min uppmärksamhet direkt. En barnbok som jag skrev efter ett inspirerande föredrag på Hasselblads Center med en mycket fascinerande vinnare av Hasselbladspriset det året. Redan när jag satt där på föredraget kastade jag ner de första idéerna till en tänkt bilderbok för yngre barn i mitt anteckningsblock. Jag minns att huvudkaraktären i boken framträdde så tydligt framför mina ögon redan där och då. Det första utkastet gick snabbt att skriva men vad som hände sedan vet jag inte. Saker kom emellan, andra skrivprojekt och livsprojekt tog över kan jag tänka mig. Kanske tyckte jag inte ens att det som jag skrivit var något att ha och la det åt sidan. Jag vet inte. Vad jag vet är att när jag skummade igenom det som hastigast härom veckan så kände jag att där fanns något som funkade. Något jag borde ta tillvara. Visst jag behöver slipa på formen lite och visst behöver själva storyn skärpas till. För det är ju bara ett förstautkast trots allt. Men det finns något där. Något jag vill arbeta vidare med. Det är en underbar känsla. Men samtidigt en ångestframkallande. För nu så har jag skaffat mig ännu ett skrivprojekt att lägga till min redan långa lista. Hur i hela friden gick detta till?

På min alldeles sprillans nya och superfina Macbook Pro så har jag nu skapat en mapp som jag döpt till Gömda och glömda fynd. Där ligger de nu samlade, alla de texter som jag skrivit för länge sedan, påbörjade och ofärdiga, i väntan på att jag någon gång ska hinna gå igenom dem och se om det finns något annat fynd gömt där ibland dem. Jag kan ju alltid hoppas. För jag behöver ju verkligen fler skrivprojekt. Håller ni inte med?