Mötet förra fredagen med lillkillens nya team sorteras in under rubriken "lyckat". Gick därifrån med en känsla av att vara i trygga händer. En känsla av att: Nu äntligen händer det något!
Idag hände det något. Med besked. Lillkillens träningsprogram ramlade in på mailen - fem sidor långt. FEM! Men det är bra. Toppenbra till och med. Det här är precis det som jag har tiggt och bett om ända sedan omorganiseringen på habiliteringen för snart ett och ett halvt år sedan. Då, när vi bytte team och allt tjafs började. Nu känns det som om en del av den oro och ångest som jag har burit runt på alltsedan dess så smått börjar att rinna bort. Jag kan börja andas igen. Men framförallt kan jag göra det som jag borde ha fått möjlighet att göra från första början istället för att se min energi slösas bort i en ständig kamp för självklara rättigheter - fokusera på Noah och hans utveckling. Så även om det återstår andra så är det med glädje och lättnad i mitt hjärta som jag slänger den här energitjuven på soptippen och säger Good Riddance!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar