Murder your darlings

Just nu är jag mitt uppe i den delen av skrivprocessen som handlar om att stryka. Stryka, stryka och skriva om och sedan stryka ännu mer. Det är tidskrävande men mindre så än vad det är känslomässigt krävande. Uttrycket "Kill your darlings" har de flesta säkert hört till leda. Vem som först myntade uttrycket kan man säkert diskutera i evigheters evigheter men så av en slump så hittade jag det här blogginlägget som fick mig att leta vidare för att finna ett annat, äldre uttryck. 'Murder your darlings' skrev han, Arthur Quiller-Couch,  i On the Art of Writing.

'Whenever you feel an impulse to perpetrate a piece of exceptionally fine writing, obey it — whole-heartedly — and delete it before sending your manuscript to press. Murder your darlings.' 

                                                                                                 Arthur Quiller-Couch (1916)

För mig handlar det här citatet om hur viktigt det är att lyssna till sin intuition när man arbetar med en text. Det handlar om att följa varje impuls i skrivandet och se vart den leder. För ofta leder den någonstans du kanske annars inte hamnat. Bara det är värt tiden du lägger ner på det. Men bara för att du har skrivit ett textavsnitt som du är riktigt nöjd med så är det inte säkert att det tillför själva berättelsen någonting. Och gör det inte det så ska det bort! Fram med rödpennan och stryk! Det spelar ingen roll hur fäst du är vid det du har skrivit eller hur bra det är. Bort, bort, bort!

Men! Är du som jag, så är detta någonting som tar emot big time. Jag erkänner villigt att jag har svårt att bara deleata text hur som helst och får gärna lite känsla av panik light. Tänk om jag ångrar mig? Tänk om jag kommer på någon annanstand det kan passa? osv... Jaaa, hujedamej! Så jag har löst det genom att alltid ha ett öppet dokument där jag slänger ner allt jag plockar bort från huvuddokumentet - mitt scrap-dokument. Där får det sedan ligga och samla damm tills skrivprojektet är avklarat. Först då läser jag igenom det som finns där i och slänger alternativt sparar det någonstans för framtida bruk - antingen som inspiration eller som grund för någon annan text, någon annan gång någon annanstans. Så gjorde jag när jag skrev Halländska. Så gjorde jag när jag skrev Västgötska. Så kommer jag att göra när jag till sensommaren/hösten påbörjar skrivdelen av nästa reseskildring. För mig funkar det klockrent! En av Debutantbloggens grundare - Augustin Erba - skrev en gång så här:

"När texten är skriven, stryker vi det som behövdes för att skriva texten, men som inte behövs för att läsa den."

Och det är precis vad det handlar om. Men vad du sedan gör med det strukna - är helt upp till dig!