Sista besöket

Idag bockade jag av en sak på listan. Ett läkarbesök. Ett av många sedan lillkillen kom till världen. Hur lättad man än känner sig när ett läkarbesök är avklarat utan några obehagliga överraskningar så är det nästan lika mycket av en lättnad när man kan bocka av något på den listan för gott. För det var vad jag gjorde idag. Det var det absolut sista besöket på urinvägsmottagningen kirurgi på Östra för lillkillen. Ironiskt nog ett av de läkarbesök som inte var ångestframkallande.

Jag vet inte hur ofta jag gnäller över Östra sjukhuset och speciellt Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus men det är ofta nog. (Se här och här.) Aldrig utan anledning. Det är om inte annat det brev från delar av sjukhusledningen inklusive klinikchefen som jag mottog förrförra året ett bevis på. En hel A4 sida lång full av ursäkter och förklaringar fick de knåpa ihop. Inte för att det på något sätt väger upp den behandling Noah fick utstå eller det bemötande jag fick. Inte heller skulle jag tveka en sekund att anmäla dem igen. Men just urinvägsmottagningen kirurgi är undantaget som bekräftar regeln på Östra...

När vi väl hade kommit förbi den uttråkade receptionisten möttes vi, precis som de tidigare gångerna av syster Alice. Alltid leende och alltid vänlig. På utsatt tid blir vi visade till ett undersökningsrum och nästan direkt dyker läkaren upp. Ingen väntetid men inte heller någon stress. När doktor Anna kommer in så presenterar hon sig och hälsar inte bara på mig utan både på Noah och lillasyster. Noah som är mycket orolig, och troligen förväntar sig en upprepning av måndagens öronläkarbesök där han blev fasthållen med våld av en stadig sjuksyster, får ta den tid på sig som han behöver för att finna sig tillrätta i situationen. Doktor Anna vänder sig direkt till honom på ett både vänligt och respektfyllt sätt samtidigt som hon väntar in honom vilket gör att han lugnar sig och hon kan genomföra den korta undersökningen utan några som helst problem. Efteråt tar hon sig tid till att berömma både Noah för att han legat still och lillasyster för att hon väntat snällt. När vi går därifrån, mindre än 20 minuter efter att vi anmälde oss i receptionen, och då har jag även hunnit med att byta blöja på Noah och få på honom overallen igen, så är det med en glad och harmonisk kille som just varit med om ett för honom ofarligt och kanske till och med lite roligt läkarbesök. Ett som inte tog längre tid för att personalen bemötte honom vänligt och med respekt. Kanske snarare tvärtom. Ibland behövs det så lite...