Att jag sitter här och pillar med en novell trots att jag egentligen borde jobba med nästa reseskildring.
Att jag sitter här och skriver på en novell trots att den är alldeles för lång för den tänkta novelltävlingen.
Att jag sitter här och skriver om en novell trots att det är år och evigheter sedan jag skrev den och egentligen inte har en aning om vad jag ska ha den till.
Varför skriver man? För att man måste.
Varför skriver jag? För att jag äntligen insåg vad det var som inte funkade i texten. Det finns inte mycket i livet och skrivandet som slår den känslan. Åtminstone inte ikväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar