Kvalitetstid

Just nu ägnar jag en liten stund varje kväll åt mitt Nano-projekt. Hur sent det än är, hur trött jag än känner mig och hur nära jag än har till sömnen så kan jag inte låta bli. Det har nästan blivit som en drog. Men samtidigt en drog som ger mig styrka, ork och massor av energi.

Det räcker med tio minuter för att få den där extra lilla skjutsen. Jag går över mina anteckningar, skriver kort med scenbeskrivningar eller gör research... allt utom att skriva. Och nu kliar det i fingrarna efter att få börja. Jag tror aldrig att jag har varit så här väl förberedd på NaNoWriMo förut. Ändå vet jag inte ännu hur historien slutar. Det gör det hela extra spännande.

Det är också första gången som jag verkligen på allvar ger mig på att försöka skriva en riktig roman. Jag har aldrig vågat förut. Aldrig känt att jag har haft en berättelse som håller. Gissa om jag är nervös!

Första året (2007) som jag skrev Nano så hade jag en diffus idé om en trollflicka och någon form av bortbytingshistoria. (Jag har skrivit om det här.) Jag kastade mig in i projektet första november och bara följde historien. Det var underbart härligt och även om jag det aldrig blev några 50 000 ord så resulterade det i Trollsagan som jag håller på att slutredigera. När tillfälle ges. (Just nu mellan Reseskildringen, lillkillens kurs och Nano-projektet så är det ont om sådana så den har fått stryka på foten lite. För nu.)

Andra året (2009) som jag deltog hade jag - hur underligt och olikt mig det än låter - fått en idé till en scen som skulle kunna ha varit öppningsscenen till en murder/mystery-roman. Men det var allt det var. En scen. Jag gjorde några halvhjärtade försök att få liv i en berättelse som aldrig riktigt infann sig men fick ge upp redan efter någon vecka. Så här i efterhand vet jag inte vad jag tänkte på. Jag läser inte ens kriminalromaner så varför i hela friden skulle jag försöka ge mig på att skriva en? Men den där scenen... den lockade. Det gör den fortfarande. Så den ligger där på datorn. Och bidar sin tid. Kanske kan bli en novell i framtiden? Får se vart åt det barkar hän...

Tredje året (2011) var jag inte så inspirerad (Tja, vad väntar man sig efter två misslyckade försök?) utan hade en tanke om att försöka skriva klart min ungdomsbok, en vampyrhistoria som jag skrivit några år tidigare och som jag kände ville bli klar. Tänkte att jag är nöjd om jag kommer till hälften - 25 000 ord. Men jag kom till dryga 4000 tror jag. Jag körde helt enkelt fast i berättelsens detaljer samtidigt som andra saker pressade på utifrån. Rätt åt mig, tänker jag så här efteråt. Att fortsätta på ett redan påbörjat projekt i Nano är lite som att fuska. Även om jag vet att det finns de som gör så - för att få tummen ur och bli klara med sina dammsamlande skrivprojekt.

Men här står jag nu. Och har bestämt mig. 2012 *ska* bli det året som jag vinner NaNoWriMo för allra första gången. Jag känner det på mig. Fast... vem vet? Jag kanske kommer att få äta upp mina ord ändå när november närmar sig sitt slut och jag står där med några futtiga tusen ord. Men jag hoppas inte det. För jag tror på den här historien. Tror på att det finns något där som vill ner på papper. Jag känner lika starkt som jag gjorde när jag skrev min Trollsaga. Och tack vare Scrivener så har jag hittat ett sätt att planera min berättelse på ett både effektivt och grymt roligt sätt.

Så här kommer jag - NaNoWriMo 2012! Bara 9 dagar kvar. Någon som vill göra mig sällskap?