Kreativ kickstart

Jag har skrivit om det förut - här. Om hur en vaken natt kan vara en riktig kickstart för kreativiteten. I natt hände det igen.

Jag hade precis somnat om en av trollungarna, för vilken gång i ordningen minns jag inte, och lagt mig ner för att försöka få några minuters sömn innan det var dags igen. Men istället för att somna helt låg jag och dåsade i ett tillstånd någonstans mitt emellan sömn och vakenhet. Kroppen vet att den inte kommer att få sova någon längre stund men försöker ändå få sin vila medan hjärnan har svårare att slappna av och bilderna flimrar förbi i en allt snabbare takt tills man slutligen glider in i någon sorts halvsömn som man vet inte kommer att ge någon vila vare sig åt kroppen eller hjärnan. Det var då en scen började utspelas i mitt huvud. En sådan där helt vanlig rest från en dag för en tid sedan; en rest som ska bearbetas, sorteras och stuvas undan av det undermedvetna för att inte belasta dagen. En kommentar som någon sa till en annan person som jag hörde. Därifrån började hjärnan spinna loss och innan jag förstod vad som hänt fanns där en hel berättelse. En novell. I det läget är det lätt att bara vända sig om och låta tröttheten ta över. Intala sig själv att den finns där i morgon också. Så ofta som det hänt och lika ofta har jag ångrat det.

Så klockan tre i natt, eller däromkring, satt jag på det kalla golvet i mitt rum med sänglampan riktad bort för att inte väcka Lilltjejen, och skrev. Jag flödesskrev ett helt novellutkast rakt igenom. Jag skrev så snabbt att jag inte vet om jag kommer att kunna läsa min egen handstil när jag vågar mig på att ta fram texten igen. För känslan jag  hade när jag skrev var kristallklar: det här kan faktiskt bli någonting.

Den känslan har jag än.