Idag är en sådan där dag när jag försöker knyta ihop en hel massa lösa trådar. Går det som jag hoppas (men hur ofta händer det i en blå måne?) blir jag klar med uppdateringen av Halländska idag. Strular det så kan det ta någon dag till. Eller två. Eller tre. Men det känns ändå skönt att se slutet på projektet då det kliar i fingrarna att ta itu med andra spännande skrivprojekt - nya såväl som gamla. Särskilt eftersom det är ett projekt som borde ha såväl som hade varit i hamn för länge sedan, om det inte varit för fan och hans moster.
När man håller på med ett större skrivprojekt så är det många olika saker som påverkar ens arbete. Man ska få tag i människor som kanske är oanträffbara av olika anledningar. Man ska försöka hitta ro att läsa igenom sista versionen av en text i lugn och ro utan att bli distraherad av vare sig oväsentligheter eller väsentligheter. Man ska ha hela sitt fokus med sig. Men istället kanske man tvingas att göra avbrott för sådana saker som att försöka förstå sig på försäkringskassans hemsida så att man inte söker tillfällig föräldrapenning tre gånger för samma dag. (Som "någon" gjorde i måndags.) Man tvingas kanske att göra avbrott för att jaga rätt på bilnycklar och rusa iväg till ett möte som man inte är i form för det minsta.
Allt detta medan huvudet dunkar, näsan rinner och någon konstig värk har satt sig under högra ögat. (Enligt experterna kan det vara något som kallas bihålorna. *rullar med ögonen* Jag struntar fullkomligt i vad det kallas, jag vill bara att det ska försvinna.)
Allt detta medan man ska roa en klättrar-på-väggarna-av-rastlöshet-femåring som egentligen ska vara konvalescent och sitta stilla i sängen och äta glass och se på film då han är nyopererad. Problemet är att han inte inser det utan hellre vill gå till förskolan med lillasyster.
Allt detta medan telefonen ringer varje gång man kommit igenom halva texten och gör så att man tappar tråden på tankegången man nyss hade och får börja om.
Allt detta.
Och lite till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar