Sitter framför datorn en stund. Nu när axeln är på bättringsvägen är det dags att ta itu med det där som kallas skrivande. Jag har en bok som ska bli klar och en tid som allt snabbare rinner ifrån mig. Nu är det verkligen, som en känd, svensk deckarförfattarinna brukar säga, "rumpan på stolen" som gäller. Eller i mitt fall kanske snarare sängen då. Det är där jag oftast skriver. Bara nu inte yogapasset tidigare i kväll ställde till med något. Morgondagen ger nog besked om det. Vare sig jag vill eller inte. Men för stunden sitter jag här. Med min microuppvärmda vetekudde draperad över axeln. För säkerhets skull.
Just nu går det trögt. Det gör det ibland. Jag kör fast. Hakar upp mig på något ord jag inte kommer åt. Saknar någon fakta som jag inte hittar. Eller, som nu, helt enkelt inte kan släppa något som hänt under dagen och som lägger sig i vägen.
Så jag fortsätter på samma tema som innan. Tofflor. Som du värmer i micron. Varför har jag inte ett par sådana här? :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar