När jag fastnar i en text, snurrar in mig i formuleringar och går vilse i strukturen, då är mörkret där direkt. Tar över mig och jag tappar all tilltro till processen.
Nästa gång jag öppnar dokumentet så studsar lösningen rakt ut från sidan. Var det så här det skulle vara? Var det så enkelt? Jaha.
När orden bara faller på plats framför mig - helt av sig själva - då har mörkret fördrivits. För en stund.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar