April, april...

Nix pix. Inget aprilskämt. Jag är tillbaka. Kanske ganska passande med tanke på att det är första april idag. Eller inte. Det beror på hur man väljer att se det. Ibland kan det tyckas som om hela livet är ett enda stort aprilskämt. Kanske är vi alla underliga fantasifoster, godtyckligt framspånade av någon lustigkurre med för mycket tid över och givetvis med ett något sadistiskt drag i sig som måste få komma till utlopp. Vem vet. Efter det ett och ett halvt år som jag har bakom mig så kan jag inte låta bli att undra. Över det och mycket annat.

Förra året slutade i en gigantisk explosion av kaos och mörker och året som följde började inte mycket bättre. Om jag skulle göra en summering av första kvartalet år 2012 skulle det förmodligen avslöja att det var ett tufft kvartal. På alla plan. Så det struntar jag blankt i. Kanske blir resterande tre kvartal bättre, kanske inte. Det får tiden utvisa. Nu sitter jag i varje fall här. Framför datorn. Fingrarna letar sig fram över tangenterna och om jag lyssnar riktigt noga så låter det annorlunda. På fler sätt än ett. Men mer om det en annan gång. För just nu, i den här stunden, skickar jag ut en önskan i universum om att jag ska ha ork och kraft till mer än att bara kravla mig igenom dagarna från och med nu. Endast då, känner jag, kan den här bloggen få den uppmärksamheten från mig som den borde få. Och kanske hitta sina läsare igen. För jag vet att ni finns där. Jag ser det i statistiken. Men lämna gärna ett avtryck någon gång när ni har vägarna förbi. Jag lovar att svara.