Behövde en paus. Ingen inspiration. För mycket att göra. Förkylningar och annat skräp som kom men aldrig gick sin väg igen. Sommaren med allt vad det innebär tog över samtidigt som jag kände att jag bara skrev rakt ut i tomma intet. Att skriva utan att veta om det var någon som faktiskt läste mina inlägg, läste dem för dess egen skull vill säga, det började att kännas. Besöksstatistik är en sak - kommentarer en annan. En helt annan. Jag behövde en paus. En tre månader lång paus.
Utan en mottagare får en text aldrig liv. Den bara... ebbar ut. Är det inte därför man skriver? Man vill att någon ska läsa och reagera? Till och med om man skriver en privat dagbok så tror jag att tanken finns med någonstans att någon dag kommer någon att läsa det här. Kanske ingen annan än mitt äldre jag men ändå. Någon annan än den jag är idag.
Det här är ingen privat dagbok. Jag skriver öppet. På internet. För alla som vill läsa. Och läsa gör ni. Även nu när jag har varit frånvarande i en hel sommar så har ni tittat in här. Betydligt oftare än jag själv, det måste jag erkänna. För jag har hållit mig undan. Jag har behövt det. Men nu är jag tillbaka.
På försök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar