Noveller, noveller, noveller

Satt intet ont anande och slösurfade runt bland olika bok- och skrivarbloggar för ett tag sedan - njae, snarare smet från skrivandet om jag ska vara ärlig - när jag  hamnade på en sida med länkar till olika skrivartävlingar. Inte för att jag egentligen brukar delta särskilt ofta i dem eller så men någon gång har det hänt. Eller, en gång om jag minns rätt. Vad jag inte  minns är vad det var för novell jag skickade in den gången. Men det är mindre viktigt i sammanhanget.

Hur det nu var så öppnade jag mappen med noveller och novellutkast på datorn och började skumma igenom den för att se om där möjligen kunde finnas något som skulle passa någon av tävlingarna som var aktuella. Lite för skojs skull och lite mindre på allvar. Det var då det slog mig.

Jag gillar verkligen att skriva. Jag gillar själva hantverket och jag gillar variationen mellan olika genrer. Men hur mycket jag än tycker om att arbeta med texterna till reseskildringarna, hur mycket jag än sitter och pillar med min trollsaga eller ungdomsbok och hur mycket jag än är uppslukad av att planera min NaNoWriMo-roman, så finns där ett tomrum i skrivandet. Någonstans på vägen mellan reseskildringar, förhoppningsvis framtida barnböcker och det faktum att jag lyckats med det som få gör - att bli publicerad författare -  så har jag tappat det mest väsentliga.

Min stora kärlek i allt detta skrivande.

Det som fick mig att skriva från allra första början.

Novellerna.

De senaste åren har varit så fyllda av annat skrivande att jag helt kommit ifrån novellskrivandet. Det har liksom inte funnits tid.  Det jag insåg var att om jag ska fortsätta skriva och känna samma glädje inför det som jag alltid gjort, så måste det finnas utrymme även för noveller. Någonstans måste jag göra plats för dem även om det innebär att annat skrivande får stryka på foten.

Det är.

Ett löfte till mig själv.