NaNoWriMo dag 2

När jag startade igår kändes det tungt. Jag frågade mig själv många gånger varför jag någonsin gav mig in i det här projektet. All känsla, alla idéer och allt driv jag haft när jag planerat romanen de senaste veckorna var som bortblåsta. Bara så där. Över natten. Skrivandet gick trögt och jag fick kämpa för att få ihop mina ord. Så här dagen efter så inser jag att mycket beror på andra omständigheter än själva romanen eller skrivandet i sig. Barnen är vrålförkylda, jag är förkyld och trött, bilen krånglar big time och människor som står mig nära går igenom oerhört tuffa saker just nu. Oddsen för att jag ska hitta tid att skriva är med andra ord näst intill obefintliga. Men det är också i sådana här perioder som jag behöver skrivandet som allra mest.

Idag har skrivandet gått lättare. Det har varit roligt att skriva på ett helt annat sätt. Inte för att jag skrev fler ord än igår, det gjorde jag inte, men det har gått lättare att hitta dem idag. Jag börjar ana själva tonen i berättelsen; den som jag kände fanns där när jag planerade. Igår, när jag fortfarande famlade lite i blindo efter den, så blev varje stycke jag skrev till en besvikelse. Idag undviker jag att läsa igenom det jag skrivit tidigare utan låter bara fingrarna löpa över tangenterna. Jag vet att om det här ska bli en bok jag kommer att låta någon läsa så måste den genomgå många förändringar och omskrivningar innan. Och det är precis så det ska vara. Men just nu ska den bara ut och ner på pappret. So what om det här blir ett uselt första utkast? Det kommer ändå i så fall att vara ett första utkast. Till en roman. Min första.

Det är stort.


Dag 2: 4210 ord skrivna. 45 790 ord kvar.