Ok. Så jag ljög.

När jag skrev det här. Jag har faktiskt skrivit lite. Men bara lite. Inte bara sådant som jag måste skriva på utan också sådant som jag ännu inte vet vad det ska bli av. Det blir så när något inte lämnar en ifred. Men det är ganska spännande. Jag tycker om den delen av skrivprocessen. Den där första svepande inspirationen; den som sätter igång allting. Innan texten hunnit få sin form och innan den inre kritikern vaknat.

Innan man inser att det hela bara är skräp som ska åka raka vägen i den digitala papperskorgen.

Innan.