Äntligen läsflyt!

Äntligen har jag fått läsflyt! Igår tillbringade jag ett par timmar i sträck ensam med Lyckan är en ensam fågel och it did the trick! Klockan närmade sig, och passerade, en tidpunkt när jag borde ha försökt somna för länge sedan för att orka med morgondagen men jag kunde helt enkelt inte sluta läsa. Jag hade fastnat i berättelsen om Charles Balanda och hans irrfärder och var helt enkelt tvungen att få veta vad som skulle hända på nästa sida. Och på nästa. Och nästa. Jag visste väl att det inte var Gavalda det var fel på. Men nu är jag på rätt spår igen. Äntligen!

Kanske var det det faktum att jag äntligen fick lite sammanhängande lästid som gjorde att jag kom in i boken eller så var det helt enkelt så att det krävdes ett hundratal sidor eller mer för att berättelsen skulle börja fastna. Jag vet inte. Allt jag vet är att jag längtar tills nästa gång jag får en stund över att sitta ner i Gavaldas sällskap igen. För jag har faktiskt ett par hundra sidor kvar att läsa innan jag få veta hur den slutar :-)