Just nu kämpar jag med Lyckan är en ensam fågel. Varje gång jag blir avbruten i mitt läsande (och när blir man inte det som småbarnsmamma?) måste jag gå tillbaka en bit och börja om för att hitta rytmen igen. De flesta sidor har jag läst både en och två och ibland till och med tre gånger. Hela tiden kommer jag av mig och bort mig i texten. Ändå kan jag inte lägga ner boken; det är något i Anna Gavaldas språk som lockar. Hon har en rytm och en känsla som jag känner igen från hennes tidigare böcker samtidigt som det är något som är annorlunda med den här boken. Med mer än - ja ett oräkneligt antal om jag ska vara ärlig - olästa böcker i bokhyllan så borde jag kanske ge upp och hitta en annan mer lättläst bok kan man tycka och spara den här till någon annan period i livet när saker och ting är lite mera fokuserade. Men jag vill inte. Jag ska igenom den. Förhoppningsvis ska jag få lite mer tid att sitta ner och läsa nu i slutet av veckan. Förra helgen och början på veckan har varit präglad av förkylningar och sjukdom runt omkring mig men nu kanske jag kan få lite läsro. Längtar. Vill inte ge upp. Brukar inte ge upp om böcker. Jag tillhör de där som alltid - nåja nästan alltid - läser klart en påbörjad bok hur seg den än är. Och tanken på att ha en oläst Gavalda-bok i hyllan... det stör mig lite måste jag erkänna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar