Om inte Näcken så näck

Ernst Josephson

Igår besökte jag en av gårdarna/kaféerna som ska vara med i bok två. Själva kafébyggnaden, utan att avslöja för mycket, låg alldeles invid en vacker å som forsade fram så där lite lagom. Det sades att om man tittade riktigt noga skulle man få se en skymt av självaste Näcken sittandes där i strömmen. Hur man nu kan motstå något sådant - inte jag i varje fall. Tänk att få en chans att träffa på den spelande Näcken och lyssna till hans toner. 

Om det var vattnets porlande eller Näckens fela som lockade på honom lär jag nog aldrig få veta, men medan mamma gick på jakt efter sagoväsen så passade lillkillen på att försöka ta sig ett dopp i ån. Stöp med näsan före rakt ner i vattnet gjorde han. Tur att det var på det grunda. Om det nu var Näcken själv som ropade så var hans röst stark för det var stört omöjligt att övertala lillkillen att avstå från sitt dopp. Så av med kläderna och bad det blev där mitt i utomhuskaféet - till såväl gästernas som lillkillens stora förtjusning. 

Tja... vad säger man? Om inte Näcken så åtminstone näck. ;-P


Och bara för att jag en gång i tiden tog studenten på självaste Stagneliusskolan så kommer här en strof (eller två) ur dikten Näcken. 

Kvällens gullmoln fästet kransa.

Älvorna på ängen dansa,

och den bladbekrönta näcken

gigan rör i silverbäcken.

Liten pilt bland strandens pilar

i violens ånga vilar,

klangen hör från källans vatten,

ropar i den stilla natten

Ur: Näcken av Erik Johan Stagnelius