"Mamma mmm..."

Lillkillen har inte många ord - än. Men det finns ett som är lite extra viktigt just nu.

De dagar han varit i förskolan vet han att när han kommer hem då blir det en mysig stund framför datorn med någon av favoritfilmerna. (Hans mamma har helt enkelt inte orkat så mycket mer den senaste tiden.) Vad brukar han då vilja se? Häromdagen när han kom hem startade hans mamma den senaste favoriten - Pingu. Men oj vilket liv det blev på lillkillen. "Nej, nej, nej!" lät det följt av "Mamma mmm, mamma mmm...". Mamma byter då raskt till en gammal klassiker som så gott som alltid går hem hos lillkillen - Emil i Lönneberga. Men då kommer ännu fler "Nej!" ackompanjerat denna gång av fuktiga ögon där tårarna hotar att rinna över medan han förtvivlat mummlar sitt "Mamma mmm...". Vad gör en mamma då? Tar till det hon naivt tror är ett litet ess som hon lyckats gömma undan i sin rockärm - Lilla Spöket Laban. Men då blir lillkillen helt förtvivlad. Han stampar av ilska med tårarna sprutandes i ögonen av besvikelse över att mamma inte förstår. Då först går det upp ett ljus för hans mamma...

Det där "Mamma mmm..." kanske ändå inte betydde "Mamma" utan snarare något helt annat...

Mamma Mu och Kråkan

Inom loppet av några få sekunder vänds tårar till leende och eftermiddagslugnet infinner sig.