R.I.P. Mac

Du kom in i mitt liv för snart fem år sedan - vacker, vit och glänsande. Alltsedan den dagen har du varit en trogen följeslagare i både vått och torrt. Men när höstlöven började skifta i färg förra året lade jag märke till att det var det något hos dig som var annorlunda. Allting tog längre tid och du var trött. En morgon ville du inte vakna alls. Jag minns att det var samma dag som de första höstlöven föll. Efter en tur ner till sjukstugan inne i stan kom vi hem med en ny sladd och du fick ny kraft och energi igen. Men snart knakade det både här och där igen och när vintermörkret lagt sig var det oundvikliga ett faktum - det räckte inte längre med kärleksfull omvårdnad i hemmet. Med sorg och oro lämnade jag dig ensam nere på sjukstugan. Hela julen var du borta. När du kom hem var du som barn på nytt och jag kände  hur hoppet återvände. Men bara för ett litet tag. Snart började allt om igen och jag fick tvinga mig själv att inse att du inte orkade längre. Så nu får du vila lilla Macbook. Det är dig väl unt. Jag kommer alltid att minnas dig för den du var - min allra första Macbook som öppnade en helt ny värld för mig.